Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Feuk, Mathias. Frödings dikter Parken och Atlantis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22ti
MATHIAS FEUK
Och dock — om en sekund, om en minut
är strid och allt i fredlig våg begravet,
och raserit har redan rasat ut
och stilla vandrar älven emot havet.
Böök sammanfattar dessa strofers innehåll i följande
rader:
"Vattenfallet blir sålunda för skalden en symbol på det stora
samhället därutanför, på den förbittrade brottningen mellan lidelser
och viljor, på allt det, som bildar en kontrast till ron i det gröna
havet. Att det är folkmassornas, storstadens liv som han tänker på
ligger i klar dag i den tredje strofen. Men i den fjärde strofen öppnar
sig perspektivet: även den skummande och brusande floden skall en
gång nå havets stillhet och frid".
I Atlantis menar nu B., "återfinner man båda dessa
stämningskomplex; dikten är byggd på kontrasten dem emellan".
Även om man nu medger att den konstnärliga effekten
i Atlantis liksom — i huvudsak — i Parken är
åstadkommen medelst kontrastverkan mellan två motsatta
stämningar, enkelt uttryckt motsatsen strid — frid, så är detta
icke, vilket jag skall söka visa, detsamma som att Atlantis,
i likhet med Parken, till väsentlig del är byggd på intryck
från nervkuranstalten i Görlitz.
Bööks första jämförelsepunkt är, att även i Atlantis hör
man på avstånd kataraktens dån, "men under det att
Fröding i Parken liknade vattenfallets kamp och rörelse vid
storstaden liknar han här storstaden vid ett vattenfall".
Livssorlet forsar från staden,
tung är den välvande kampens musik.
Högt ur den dova kaskaden
stänker ibland som ett skrik.
B:s parallellisering här synes mig vara en alltför snabb
förenkling av de båda bildernas verkliga innebörd. I Parken
liknas vattenfallet vid ett pöbelupplopp — huruvida detta
har någon (stor)stad till miljö, därom säges ej ett ord. I
Atlantis är det en stads vanliga vardagsbuller, sorlet från det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
