Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Tvåstaviga adjektiv som förled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KL’BKN ülSON BKlUi
Sverige, och författare därifrån sky inte gammal-ssgr i sin
framställning.
Av Cederschiölds följande framställning har jag inte
fått riktigt klart för mig, huruvida han i allmänhet ogillar
nya ssgr med tvåstavig förled, och vill naturligtvis inte pressa
hans ord. Ett adjektiv, det oböjliga öde, är emellertid
utförligare behandlat. Det synes honom i ssg verka obehagligt
möjligen på grund av dubbeltydighet (kan tolkas som subst,
öde), och han finner, att "Högbergs[!] modifikationer av
’ödemark’ ödeland och ödenejder ha över sig något främmande".
Det tör vara en mycket personlig mening. Odeland är för
övrigt varken nytt eller främmande; det fanns redan i
fornsvenskan (se Söderwalls ordbok under land!), upptas i bl. a.
Serenius, Möllers, Sahlstedts, Nyströms och Dalins ordböcker,
användes nu av bl. a. Heidenstam (Hans Alienus I: 105),
Hallström (Skogslandet 43), Karlfeldt och Forsslund (Till fjälls 126)
och torde sålunda få anses ha hemul mer än de flesta ssgr.
Cederschiölds anmärkning: "Jfr att ödeland i skånskan (liksom i
danskan) har betydelsen ’slösare’", tycks antyda en svag
gissning på, att detta skulle kunna göra ordet obrukbart, något
som vi väl må hoppas att slippa uppleva. Några andra
öde-ssgr tyckas ha gamla anor: Lind och Nyström känna till
öde-plats, Möller ödegruva, -jord och -plats, Dalin ödegruva,
-kyrka och -plats. Vanliga äro f. n. åtminstone ödekyrka
och öde- (l. ödes-, som är vanligare i ordlistorna, men som
jag känner mindre till) hemman, ödegård och ödetorp. I
nutida litteratur äro dessa ssgr synnerligen ofta förekommande,
jag nöjer mig med en godtycklig samling: ödeälvar (Ture
Nerman), ödebygder, -dal, -vidden (Ossiannilsson), ödebygd
(Stjerne och H. Johnson), ödebergen (Ullman), öderum
(Österling), ödeskogen (Procopé), ödedjup (M. Koch), öderymd (Ola
Hansson). Något äldre är ödestrand (Choræus). Nya ssgr med
öde- torde därför få anses rent av "överensstämma med redan
härskande sammansättningstyper", ty flera och låtande mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
