Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Sahlgren, Jöran. Några ordhistoriska bidrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGliA ORDHISTORISKA BIDRAG
135
Dagb. 2: 53 (1780). Någon större spridning får ej formen förr
än på 1800-talet. I substantivisk användning brukas
fortfarande i regel formen blå, utom då i vers rytmen fordrar
tvåstavig form och framför genitiv-®.
Formen råa har jag äldst funnit lios Mörck (Adalrik
1: 174, 1742—43). Formen gråa har jag ej anträffat äldre än
1700-talets slut, t. ex. Ossian 1: 16 (1794), Lenngren 13 (1795),
Stenhammar 144 (1794). Dessa tre belägg äro alla hämtade
ur vers. Den kontraherade formen grå är fortfarande vanlig.
Av rå tyckes den kontraherade formen nu vara
obruklig att döma av R. G:son Bergs och R. v. Willebrands ovan
anförda uttalanden. Den anträffas emellertid ännu på
följande ställen: "Njutningar, ej sällan både för rå och för
vådliga". Crusenstolpe, Huset Tessin 3: 90 (1847).
"Ett uttryckssätt, . . | Hvars rå metall ej satan i det
hela | Bestämma kan." Strandberg 4: 309 (1857). "Vi bryta
den rå malmen", Rydberg, Den siste athenaren 60 (1859, 1876;
uppl. 1866 har råa). "Den rå salpetern", Grafström,
Konditorn 316 (1892).
Att Tavaststjernas "rå demant" (1897) bör tolkas som
gammalt gott riksspråk är sålunda uppenbart. Han använder
i Laureatus även kontraherad form av blå (s. 30, 72).
4. Sv. blå-, fvnord. b Id- som "förstärkningsord".
I en del språkvetenskapliga arbeten träffar man ett
nordiskt "förstärkningsord" blå(-) ’stor(-)’. Rietz skriver i sitt
dialektlexikon h. 1, s. 42 (1862): "Blå, adj. 1) stor, ofantlig.
"Han gjorde dä i blå galenskapen". Ul. (Enl. Ihre); 2) i
sammansättning utmärkande något stort eller utmärkt. Blåhålla
’med kraft och ihärdighet hålla något’. Bl. Fn. blå- id., t. ex.
blå-berr, adj. ’helt och hållet naken’; bldfdtækr, adj. ’utfattig’;
bldgarn, n. ’ganska fint garn’; blågirni, n. ’småtarmar’. K.
Erik XI. Blåfot har häraf erhållit sitt namn, likasom k.
Harald Blåtand. I st. f. blå brukas nu bål, t. ex. bålstor,
bål-stark". Rietz har hämtat sin framställning från Ihres
Glos-sariuin (artikeln blå ’ingens, grandis’). I opposition till Ihre
och Rietz skriver Sidenbladh1: Bhlå, i sammansättning med
fatti (utfattig), rik (mycket rik) ock snåhl (mycket snål)
stegrar bet. Sv. bål hör väl icke hit, utan jfr NA. blaa> adj.
1 Allmogemålet i norra Ångermanland (18G7).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
