Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Studier i Runebergs komposita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
SIXTEN -BELFRAGE
det ifråga om konsten: Så mot en enda punkt, mot
Skönhetens andliga solblick, Millioner af glas vänder den
speglande Konst (Fridsrop) och Stagnelius ifråga om religionen:
Det fångna Ordets ljus uppflammar då i natten, Och, af din
[korsets] solblick mött, Framqväller ur vår blick de klara
tårars vatten, Der själens fornlif dött (Korset). I "Amorina"
förekommer det i den stora kärleksscenen mellan Vilhelm och
Amorina: Ingen solblick nånsin, nånsin — Amorina ger åt
Vilhelm (2 bok. 4:de tavlan). Letade man efter något
föl-Runeberg säreget i hans användning av ordet, bleve det väl
det naturalistiska draget, den nära anslutningen till ordets
ursprungliga betydelse, även när det begagnas bildlikt.
Anhopningen av dessa komposita år 1839 pekar i riktning mot
det förnyade romantiska inflytandet vid denna tid.
Till ett försiktigt bedömande av betydelsepregnansen i
Runebergs användning av solblick uppfordras man även, när
man uppmärksammar, huru konventionellt han begagnar det
närstående solskensblick om Marias koketta ögonkast: Den
skönaste dansarn, Eller en ung löjtnant med sin glimmande
krage, på dessa Kunde en solskensblick hon kasta ibland, då
de kommo (Hanna 3, 73). När befallningsmannen kom i
friareärenden till prästgården, var hans öga ’mildt att skåda
som solsken (Hanna, 3, 11). Även här är bilden föga
känslobetonad. Å andra sidan kan man peka på ett ställe i "Den
tillfrisknande44: Leende strålar åter Mot mig din hulda blick,
som en klarnad majsol (1, 65), där förhållandet är annorlunda
(jfr också i "Saknaden": O, du mitt hjertas sol (2, 266) och
"Kungarna på Salamis", 7, 180). Någon särskild individuell
känslobetoning av sol och dess komposita torde emellertid
icke kunna påvisas hos Runeberg.
Det lider dock icke något tvivel om att Runeberg var
en utpräglad ljusälskare. Hans bildspråk med dess rika
användning av skiftningen mellan ljus och skugga vittnar i sin
mån därom1. Ord, som beteckna ljus, äro mycket talrika i
1 Hedvall, a. a. s. 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
