Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN HIST. BETYDEL8ELÄRAN8 UTVECKLINGSMÖJLIGHETEIt 219
en psykologiskt riktig tanke: motsatsen mellan lagbunden
eller åtminstone mekaniskt fortskridande utveckling och det
individuella, personliga godtyckets ingripande i denna
utveckling. Å ena sidan det automatiska, avsiktslösa, passiva
handhavandet av det ärvda språket, å andra sidan det medvetna
och aktiva omdanandet av det gängse bruket.
Denna skillnad har emellertid fått en mindre lycklig
utformning i detaljerna. Till den regulära utvecklingen måste
man ju självklart räkna de talrika betydelseförändringar, som
äro en följd av det oreflekterade bruket i vissa syntaktiska
sammanhang, t. ex. transitiva verbs övergång till intransitiva
genom ellips av objektet (spika = spika en avhandling o. dyl.)
eller opersonliga verbs övergång till personlig konstruktion
genom morfologisk feltolkning (mig drömmer > jag drömmer).
Dylik betydelseutveckling är emellertid i eminent mening en
ordets historia; ordet står i visst syntaktiskt sammanhang,
och det är detta sammanhang, som anvisar ordet en
väsentligt annan betydelse. Begreppet röner av denna förändring
föga eller ingen inverkan; det överföres endast på ett annat
morfem. Vidare är det här alls icke tal om en långsam och
successiv utveckling, utan övergången fullbordas på en gång
med ett verkligt språng. Dessa företeelser ha alltså den
"singulära" utvecklingens flesta karakteristika men äro icke
av individuellt ursprung utan måste obetingat räknas till de
"regulära" betydelseförändringarna med generellt ursprung.
Omvänt anför Wundt som exempel på regulär
betydelseutveckling klara — ehuru genom långvarigt bruk bleknade
— metaforer såsom Hals einer Flasche, Bein des Tisches,
Kehlkopf, Kopf och tete ur resp. cupaf testa i betydelsen
’skål’, ’kärl’, schwere Sorge, nagende Reue etc. I dessa
övergångar ser Wundt endast former av en assimilativ eller
komplikativ betydelseutveckling, som beror på simultana
associationer, vilka inställa sig med en för den talandes
medvetande tvingande nödvändighet, så att av honom
betydelseövergången ingalunda uppfattas som en överföring. Om vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
