Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SK0RKN1NGAU OCH NÄRSLÄKTADE UTTALSFEL 49
utbreda sig på tungspets-r-ets bekostnad. Några fakta böra
lätt kunna övertyga om den saken.
I de germanska och romanska fornspråken tycks inte
skorrande r ha förekommit. På våra runstenar finnas
visserligen två typer för r-ljudet, men den ena anses beteckna
vårt vanliga tungspets-r, medan den andra avser ett ljud
uppkommet ur ett indoeuropeiskt s och således bör även det
ha uttalats långt framme i munnen, ej nedåt svalget som
tungrots-r.
Nu veta emellertid de flesta, som ha kännedom om de
s. k. kulturspråken, att det skorras allmänt i såväl Tyskland
som Frankrike, och man hör ej sällan svenskar med
tungspets-r anstränga sig att lära skorrning, då de tala något
av dessa länders språk, för att det skall låta riktigt äkta.
I det slaviska Ryssland ha vi emellertid ett starkt vibrerande
tungspets-r, likaså i regel i Italien samt Spanien, där
skorr-ningen är så gott som okänd. Ännu begagnar för övrigt
befolkningen i södra Frankrike1 övervägande detta r, och det
höres här och var på landet samt i småstäderna också i andra
delar av riket, men det skorrande r-et har väldet i Paris och
de flesta större städerna, begagnas i de högre kretsarna och
anses mera aristokratiskt. Det kan enligt Nyrop betraktas
som det franska normal-r-et nu för tiden.
Detta är dock en jämförelsevis sen företeelse. Det är
svårt att riktigt bestämma tiden för skorrningens uppträdande
i Frankrike eller orsakerna därtill. En hypotes har varit
den, att preciöserna, som beskyllas för mycket, skulle ha
med flit lagt sig vinn om ett ovanligt uttal av r. Att det
skulle varit skorrande, är emellertid obevisat. Någon har
rent av framkastat, att skorrningen möjligtvis först uppträtt
som talfel hos någon tongivande person, varefter dennes
omgivning skulle ha lärt sig det nya uttalet som en modesak.
Vare härmed huru som helst, så tycks dock på Moliéres tid
1 Se Nyrop: Manuel phonetique du Fran<?ais parlé, sid. 33 f.
Språk och Stil. XVIII. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
