Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. I. Rimmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTIVA OCH PASSIVA VEltSIFIKATÖKElt EMELLAN 105
Hur mycket sämre än leva ljuder icke i hans öron ordet
gräs i åttonde strofen, slutstrofen av dikten Stjärnorna där
ett bestämt rimschema genomförts:
Skänk drömmarn, skänk fången, som blir var natt
ett barn när stjärnorna ses,
en sista vrå där ni flämta matt
i blåsten på kullarnas gräs.
1 det stora hela förefaller det mig som om Heidenstams
stockholmsrim skulle stöta mindre ofta än t. ex. Levertins.
Detta beror otvivelaktigt just därpå att de Heidenstamska
dikterna på grund av sin allmänna byggnad lättare avleda
läsarens uppmärksamhet från rimmen än de Levertinska med
sin strängt genomförda rimflätning göra. Men naturligtvis
liar icke Heidenstam anordnat stockholmsrimmen med tanke
på att skona ä-talarnas öron. A-talarnas kritik av
stockholmsrimmen är ju som nämnts enligt hans uppfattning snarast ett
utslag av kitslighet eller inskränkthet, inte värt att ta någon
hänsyn till. Jag är övertygad om att hans syn på saken
skulle ha varit en annan om hans eget uttal låtit honom
irriteras av dem så som ä-talarna gjort. Nu kan man kanske
inte begära att han skall fullt förstå deras känslor men det
bör dock ha gått upp för honom att det måste ligga något
berättigat i kritiken av stockholmsrimmen när t. o. m. en så
förstående man som Fröding såg sig tvungen att skriva till
honom i ett brev av den 21 jan. 1895: "Om de uppsvenska
rimmen är väl icke värdt att disputera — jag förlåter dem
någorlunda, men det finnes folk som alldeles förlorar
fattningen af skräck öfver dema (Frödings brev 1918 sid. 246).
På tal om Levertins stockholmsrim skriver Söderhjelm, Oscar
Levertin II sid. 92: "kanske äro de nu redan förlåtna".
Försåvitt det begagnade verbet ’förlåta’ här skall betyda
’överse med* ligger det nog i dessa ord rätt mycken sanning.
Men tillfredsställda med Levertins sätt att rimma ord med e
och ord med ä äro ä-talarna säkerligen lika litet nu som på
den tid då stockholmsrimmen voro en nyhet. Att tro annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
