Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTOGRAFISKA REFORMER I SPRÅKIIISTORISK JiELYSXIXG 141
språket som den mest allmängiltiga språkformen, den som den
enskilde i det praktiska livet har mest vidsträckt nytta av,
i jämförelse med de lokala talspråken. Och i kraft av denna
sin auktoritet har skriftspråket blivit ett reglerande mönster
för det vårdade talet, som alla söka efterlikna i sitt tungomål,
även om detta icke tillfullo kan uppnås. Men det är dock
först under det sista århundradet som detta möngter förmått
i högre grad påverka talspråksutvecklingen i det hela.
Orsakerna till den förändrade situationen äro uppenbara: den
obligatoriska skolundervisningen, den hastigt tilltagande
allmänna läslusten, tidningspressens oerhört ökade betydelse.
För varje ny generation sedan 1700-talet ha allt fler och fler
svenskar lärt sig att mer och mer tala efter boken, att jämte
sitt naturliga fäderneärvda talspråk eller i stället för detta
tala ett nytt språk, ett i viss mån konstlat språk, vars
urbild är skriften, direkt eller indirekt. Och denna utveckling
går ut inte bara över allmogemålen — de äro stadda i
försvinnande — utan också över do bildade klassernas gamla
talspråk: de yngre generationerna lära sig att i sitt naturliga
språk använda språkformer, som för de äldre ännu föreföllo
affekterade och tillgjorda. Vi ha tydliga bevis, att det i
Gustaf III:s Stockholm ännu var godt samtalsspråk att säga
bol, gål, gäle, Lagålsgäle, nu heter det efter skriften gärde,
på 1700-talet hette det tråss, låssa, nu träts och vanligen
låtsa; en gammal dam i Uppsala, f. 1822, har jag hört säga
häsk: "norrmännen ä så häska" (det var 1905) i stället för
hätsk, och taji (i stället för tagit), en form som nu är
uteslutande vulgär. Exemplen kunna mångfaldigas; att det är
skriften som framför allt är normen är lätt att se: skriften är
det enande i utvecklingen, det är mot den som strömningarna
konvergera från skilda håll, utan den skulle aldrig den
enhetlighet och fasthet ha uppnåtts, som faktiskt förefinnes.
De nyaste forskningarna ha visat, att utvecklingen varit
likartad i våra grannländer t. ex. i Danmark och Tyskland1.
1 Se t. ex. Dahlerup, Det danske sprogs historie, Kbhvn 1800,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
