Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
HEXGT HESSELMAN
Friesens redogörelse för principerna vid deras språkreglering
i Gustav Vasas bibel i hans inledning till Jesus Syrachs bok
(s. xxxi) och till Natan Lindqvists framställning av särskilt
Laurentiuf Andreæs förtjänster om förbättrad stavning i
Dagens Nyheters söndagsnummer den 8 juni 1919.
De skrifthistoriska iakttagelser jag här anfört torde i sin
mån styrka det välgrundade i skrivningen med dt för £-ljud
i adjektiv och verb med d i stammen. En utförlig motivering
för samma skrivsätt från modernt grammatisk och även
pedagogisk synpunkt, vilken till alla delar synes mig träffande
och övertygande, finner man i förordet till Svenska
Akademiens Ordförteckning 1916 och, av samma penna: E. Tegnér, i
förening med K. F. Söderwall, i Svenska Akademiens
utlå-tände den 31 mars 1906. I sistnämnda inlägg framhålles
också den ovan berörda olägenhet med utelämnande av d i
detta fall, som ligger i tillkomsten av ett större antal nya
homonymer (jfr s. 130).
Principen att skriva dt i ord amed d i stammen", t och
tt i övriga fall, tillämpas efter 1906 av ett avsevärdt antal
vetenskapliga och skönlitterära författare. Sedan 1905 är den
genomförd i åtminstone en av Sveriges större tidningar:
Stockholmstidningen. Den tillämpas också, som alternativ, i Svenska
Akademiens Ordförteckning 1916. Slutligen är den, väsentligen i
samma form, som här föreslås, godtagen i den ytterst radikala
språkreform, som helt nyligen av nationella skäl införts i Norge.
Norrmännen skriva godt, vidt utbredt.
På 1870-talet lyckades Nordiska Rättstavningsmötet, tack
vare missriktat svärmeri för äldre nordisk ortografi och på
grund av felaktiga fonetiska åskådningar, genomdriva
enkelskrivningen av konsonant framför böjningsändelser med d och
ty mot lagen om samhörighet, t. ex. i fälde, fält av fälla
och kyst av kyssa. Men denna förirring blev lyckligtvis
kortvarig, den växande insikten om samhörighetens betydelse,
som kan dateras från Tegnérs bekanta skrift "Natur och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
