Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Lundin, Erik. Behandlingen av infinitivmärket ’att’ i nusvenskan (Fortsättes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHANDLINGEN AV INFINITIVMÄRKET ATT’ I NUSVENSKAN 1 f> 1
bisats eller ett neutralt pronomen, som representerar en inf.
eller en bisats1.
Ex.: ’om vara är att förnimmas1 Sbr 54. Vad han nästan
alltid riskerar ~ det är att förefalla docerande’ C 100. .’Det
vore att grundlura diplomatin’ ÖN d 25. ’i fall denna
uppfattning f&r sitt uttryck i tal, heter det att "läsa högt"’ N I
85. ’Att frambringa skriftfigurer ~ kallas att "skriva"’ N I 85
etc. ’Det kan man kalla att inte låta den vänstra handen
veta vad den högra gör.’ A.B, 8, 1919.
Und. Enligt Kræmer och Sunden kan inf. i detta fall
stå utan att2. Åtminstone efter det viktigaste av de
hithörande verberna, vara, torde dock denna konstruktion vara
uteslutande poetisk eller vardaglig. Ex.: ’Att vandra méd
korgen / är vandra med sorgen’ BB 145 (Berg upptar ett
liknande ex. ur poesi såsom avvikande från prosaiskt
språkbruk). ,<4Jag skall offra det!" sade Tomas "Hvad är
det?" frågade hon. "Det är bränna upp det."’ Nordström 674.
Efter kalla(s) och heta kan även i vanligt språk att
saknas. Inf. står här i "lexikalisk" användning, varför de
hithörande ex. äro att föra till § 48. Ex.: ’att uppfatta vad
därmed betecknas, kallas "läsa"’ N I 85. ’Detta sätt att rada
upp och binda kallas i Runskriften samstafva’ Sb 549. ’det
heter t. ex. lit "bita"’ K-k 1693.
2) Efter se ut och förefalla. Se ut fordrar alltid att, se
§ 11,1. Vanligen också förefalla, ex. ’förefaller oftast att ha
något af det själfupplefdas ~ makt’ B 165. ’de former, som
1 Jfr § 8, där några av dessa verber kunna förekomma, men
där deras betydelse är helt annan och huvudglosan kan vara vad
föT ord som helst. ’Detta är att hoppas’ kan betyda både ’Detta kan.
1. bör man hoppas på’ och ’Detta kan man kalla att hoppas’. Denna
tvetydighet skulle kunna undgås, om inf.-märket icke finge utsättas
i det sista fallet, där inf. står nomen-artat (= ’hopp’). Språket har
emellertid valt andra utvägar härför, och att är . i allmänhet
nödvändigt. •
* Jfr ’Vouloir, c’est pouvoir’. ’Si ön peut appeler $a travailler’.
’Das heisst die Katze im Sack kaufen’.
8 Jfr det stående uttrycket ’(en karl, som) heter duga’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
