Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Lundin, Erik. Behandlingen av infinitivmärket ’att’ i nusvenskan (Fortsättes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEHANDLIXiiEN AV 1NFJNITIVMÅRKET ATT’ I NI SVENSKAN 179
hastigt att minskas’ v. Friesen, "Upplands runstenar" (1913)
s. 72 (men ex. s. 2 utan att)*.
Det förefaller f. ö., som om konstruktionen utan att
betydligt utvidgat sitt omr&de t. o. m. p& så kort tid som
sedan 90-talet. Kræmer upptar nämligen (utom aktafs), som
nu är nästan utdött i denna användning) såsom hithörande
endast de icke spärrade verberna ovan och tycks ändå anse
sig ha fått med alla. Intressant är, att han anför påstås
även bland verber, som kunna ha att (i samma grupp som
ex. tillåtas: ’påstås (att) önska’). Bland dessa finner man
också några andra, efter vilka att nu torde vara omöjligt
(somliga av dem, i synnerhet deras aktiva former, styra
numera sällan inf.), nämligen föregivas (enligt SAOB numera
aldrig att, likaså föregiva sig), förljudas (vanl. konstr.
oper-sonl.), förnimma(s) (SAOB aldrig att), förspörja(s), förväntas,
ßrutsätta(s). iakttagas, skönjas, uppgivas, väntas (t. ex. ’[Man j
förutsätter honom (att) äga’, ’[Han] förutsättes (att) äga’,
’väntas (att) komma*).
§ 28. Somliga verber konstrueras än med "ack. med
inf.a, än med atø-försedd inf., t. ex. följande (ej upptagna av
Kræmer): Medgiva: i betydelsen ’tillåta’ (vanligen) att, se
tabellen, i bet. ’erkänna’ aldrig att, ex. ’Fröding medgaf sig
ha skildrat B 178. Misstänka: ’läsaren skall icke
misstänka B:s bok att höra till den senare gruppen’ (A.B. 32(t
B. — att är =’för att’2; icke tänkt som satsförkortning) )(
’hvilkas mening hertig Karl misstänktes gynna’ K-k 78.
(Liknande vid utgiva.) Önska sig: jfr ’Hon önskade sig [-["dativ-obj."]-] {+["dativ-
obj."]+} att få en ny klänning’ och ’hon önskade sig ["ackus."]
1 Jfr da. och äldre sv., ex. ’Jagli sågh sä fideligtt konnung**
harun / att siunke i bålienn blå’ H. Oluffsons visbok, NM 31, 21 f.
’Jag finner dig att procedera medh saken försichtigtt’ Axel
Oxenstierna, NM 123, 12 f. ’Ingen wägli synes honom att wara
beswär-ligh’ Lemwig, NM 143, 11 ’tykz ~ att ~ syffta’ Börk, "Darius" v. 530.
2 Jfr anse, soni hunnit längre i utvecklingen: för att är
sällsynt, att nästan utdött (s. 28 not 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
