Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. II. Rytm och röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTIVA OCH PASSIVA V ERSI FI K ATÖRER EMELLAN 189
innehållet i dikten stämmer med Tegnérs och Heines
uppfattningar om ett och annat utan också och framför allt att
påvisa att det icke alls eller dåligt stämmer med Bo
Bergmans uppfattning och läggning. Så vitt jag kan se har Böök
inte ens gjort försök därtill. Men sker icke detta gör man
sig lätt skyldig till onödiga orättvisor. Att sådana här
begåtts synes uppenbart. Jag tillägger att jag med det sagda
icke alls yttrat mig om det lämpliga eller olämpliga i att på
det sätt Bo Bergman gjort ta Tegnér till språkrör.
Naturligtvis förnekar jag ej heller att det. finns likheter mellan Bo
Bergmans dikt och dikter av Heine. Men jag förnekar att
Böök visat att den förra är vad han med all gewalt vill ha
deiji till: en ren Lesefrucht, att dess stämning är "en direkt
reflexrörelse framkallad af ett mottaget estetiskt intryck".
Därtill har skalden tydligen alltför väl vetat vad han gjorde
när han skapade den.
Låt oss nu emellertid antaga att t. ex. Levertins Kung
Liv och drottning Död bör anses ha tillkommit genom
omedveten efterbildning. Vi ha då att ta hänsyn till dels
rytmlikheten, dels likheterna av annat slag. I vilket förhållande
stå de till varandra? Bööks mening tycks vara den att vi
av en dikt som vi läst kunna glömma bort alla de ord i
vilka rytmen tog form och blott minnas rytmen som en ordlös
melodi vi hört men att med denna rytm är oskiljaktigt
förenad èn viss bestämd stämning, så att om rytmen ifråga hos
någon åter aktualiseras följer stämningen nödvändigt med.
Försöker en skald, hos vilken en från annat håll stammande
rytm dyker upp, kläda den i ord så blir det ord som passa
till rytmens stämning. Första frågan biir nu: Ar den på
visst sätt stämningsbetonade melodi vi genom att glömma
diktens alla ord komma ned till av samma art som en t. ex.
på ett piano spelad melodi som aldrig varit åtföljd, av ord?
Ar det med andra ord rytmens egenstämning vi ha att göra
med eller är det minnet av de en gång medföljande orden
och omständigheterna som förlänar rytmen dess stämning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
