Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. II. Rytm och röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTIVA OCII PASSIVA VERSIFIKATÖRER EMELLAN’ 211
106 not. Jag kan icke se annat än att han har all rätt
därtill. Om jag med tillhjälp av chiffermetoden avlägsnar alla
de skaldiska skönheter som Götlind här måste avse så behöva
verserna, ifråga om rytm och stämma, inte alls bli sämre än
när dessa skönheter finnas där. Inte heller kan jag ansluta
mig till Sylwans förklaring av inkongruensen. Förklaringen
är säger han anf. arb. sid. 69: "icke, såsom Götlind antager,
att Tegnér haft en fallande rytm i örat, men inpressat den i
alexandrinen, utan — — — att för den, som har
alexandrinskemat i örat, inkongruensen verkar som ett lystringsord".
Sid. 60 yttrar han om samma sak: aAtt denna inkongruens
börjar hela stycket är ett djärvt drag, men det förutsätter,
att läsaren redan har alexandrinens skema i sitt öra". Jag
förstår ej rätt. varför don hela dikten inledande inkongruensen
Jord som mig skall verka som lystringsord på den som har
alexandrinskemat i örat blott på den grund att han är så
utrustad. Att den som ogärna ser avvikelser från versskemat
skall kunna tycka det vara djärvt av Tegnér att börja stycket
med en sådan, det förstår jag men till dem hör ju icke
Sylwan. Tegnér själv såg säkerligen inte något djärvt däri.
Ett skickligt drag torde det däremot med rätta kunna kallas.
Svea är icke ensam om diktöppnande inkongruenser.
Skidbladner har en, som Risberg givit oss anledning att
närmare tänka över genom sin artikel En korrumperad Tegnérsk
vers? i näst sista häftet av Språk och Stil. Begynnelseraden
i denna dikt:
Det är så kraftigt, men så kallt i Norden!
liar till synes genomgående s. k. stigande rytm, alla övriga
verser däremot fallande. Detta kallar Risberg en "rytmisk
ofärdighet" och anser det "alldeles oantagligt" att Tegnér
skulle tillåtit sig den. Han tänker sig att versen blivit
korrumperad eller eljest–om jag rätt förstår sista raden i
hans artikel — att den kommit att få ordet så framför ordet
kraftigt genom felskrivning. Det är nämligen detta ord så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
