Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krapperup. Brunnby socken, Luggude härad, Malmöhus län. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN ISKA SLO 7 o CH HERRESÄ TEN
renz Pasch d. y., som mer än denne för oss
skildrar tidens aristokrater, återfinnes ej i
någon signerad bild och, så vidt jag kan se, ej
heller i någon osignerad, däremot har hans
syster Ulrika Fredrika Pasch signerat ett porträtt
af fröken Eleonora Stjernstedt († 1743) efter ett
original af Johan Henrik Cornelius, hvars stolta
ceremoniporträtt på Gripsholm af Adolf Fredrik
med den som en påfågelstjärt utbredda manteln
hör till hans mest bekanta skapelser. Från ett
af det adertonde seklets senaste år härrör
slutligen en bröstbild af den då åldrige
riksmarskalken grefve Göran Gyllenstierna Ä? 1799), samme
man, hvilken Lorenz Pasch förhärligat i det
ståtliga ceremoniporträttet i Juridiska fakultetens rum
i Uppsala universitetshus. Porträttet på
Krapperup är särdeles nobelt
karaktäriseradt, ochdess
kvalitet låter oss genast
ana någon af tidens
mera kända mästare.
Men hvilken? Den
signatur bilden (till höger
å framsidan) bär,
nåmligen Wmr hänvisar
emellertid till den
berömde kosmopolitiske
porträttören Adolf UL
rik Wertmüller, som
1797—99 besökte sitt
fädernesland efter 25
års frånvaro (i Paris,
innehafves af friherre Nils Gyllenstierna, ända
till 1740 innehades och beboddes af danska
Gyllenstiernor, hvilket år det genom testamente af
Margareta Sofia Gyllenstierna (änka efter den
1710 på grund af sina i slaget vid Helsingborg
erhållna sår aflidne öfverste Hästesko) öfvergick
till mannens vän och vapenbroder Axel Erik
Gyllenstierna. Orsaken skulle varit den, att hon,
som mistat sina tre söner i tidig ålder, ej ville
se gården komma i någon annan släkts ägo.
Åf de äldre danska konterfejen är det särskildt
två, som äro af konstnärligt intresse, nämligen
porträttet af Ebbe Gyllenstierna, »gossen med det
röda håret», och den stora, litet pompösa bilden
af Olof Parsberg. Det är de båda hofmålarne
holländarna Karl van Mander d. y. och
Abraham Weuchters vi
närmast ha att tänka på vid
bestämmandet af dessa
bilders härkomst.
Bland porträtten
finnes slutligen ett och
annat, (som i likhet med
det redan nämnda af
van Hoye utförda) är
måladt i Tyskland eller
Nederländerna.
Särskildt misstänker jag en
bröstbild af en äldre
man i svart dräkt med
ringkrage vara af
flandriskt och, närmare be-
Spanien, Amerika) och
under vistelsen i
Sverige utförde en hel del
porträtt af framstående svenskar. Härmed
stämmer äfven den afbildades höga ålder. Ansiktet
o. a. visar det glatta, eleganta föredragningssätt,
som kännetecknar Wertmüller. Den mörka
bakgrundens, liksom dräktens öfvermålningar
stamma från en ringare »artist».
Modernare porträtt förbjuder utrymmet oss att
här vidare ingå på. Jag tillägger blott, att den
n. v. fideikommissinnehafvarens, friherre Nils
Gyllenstierna, porträtt målats af den högt begåfvade,
för några år sedan »upptäckte» 2440s10n (ett
elair-obscure-porträtt i brunt), friherrinnan
Gyllenstiernas, f. af dansken Middelbo och
-till häst — af svensken Johan Arsenius samt
inoke E b. Gyllenstiernas af Elisabeth Keyser.
Äfven bör nämnas, att samlingen af äldre
danska porträtt är synnerligen betydande. Detta
kommer sig egentligen däraf, att — utom det,
att den Gyllenstiernska ätten har danskt
ursprung — Bljersgårds fideikommiss, som äfven
Salongen (nr 4 å planen).
o
stämdt, af Rubenskt
ursprung. Atminstone kan
den härröra från
någon af den store Antwerpen-mästaren påverkad
konstnär.
De af samlingens taflor, som ej äro porträtt,
äro betydligt färre till antalet. Af äldre dukar
förtjänar nämnas ett stort flamländskt stilleben
framställande ett salustånd med fisk, och af
moderna större målningar en religiös bild af Gustaf
Cederström (fr. 1895) återgifvande »Kristus
predikar på vattnet» med motiv från Arild och dess
fiskarbefolkning. Och hvad slutligen skulpturen
angår må här nämnas en af Pierre L’archevêéque
signerad gipsmedaljong af prins Fredrik Adolf
samt några skulpturer af Rolf Adlersparre,
däribland en mycket liffull, väl studerad djurskulptur
(ett hundporträtt).
Med dessa antydningar få vi nöja oss. För
den som skrifver detta, har det varit ett lärorikt
nöje att taga del af den värderika
porträttsamlingen. Hvarje porträtt har varit nedtaget och
undersökt. Det, som äfven för en större publik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
