Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven skulle b etyd ligen medverka vid
valet af Riks-Rättens Ledamöter 3).
Hr Biskopen Friherre Mörner:
Dertil torde kunna läggas, at desse böra
förut hafva varit nyttjade i Domarevärf 4)-
Herr Professoren Doctor Wijkman:
Jag känner ingen anledning at förändra
beståndsdelarne af Riks-Rätten. En sådan
omskapning skulle förutsätta en vunnen
erfarenhet af den nuvarande organisatio-
nens brister, eller åtminstone en
förmodan om corruptibilité eller imposition.
Flere bland Ledamöterna äro i sjellva
verket inamovible; andre åter äro,
genom deras högre platser i Staten, så
mycket mer satte i beroende af allmänna
omdömet. Och för öfrigt synes mig detta
project närma Riks-Rätten til de förra
Biksens Ständers Cotnmissioner 5).
Herr Lagmannen Kjellander: Under
3) At förslaget nfviker frän Grundlagen, och Jikaiedes från den principen, at Riks-Rätten skall
bestå endast af Embetsmän, nekas visserligen icke. Hvem som har rätt, Grundlagen eller
förslaget, återstår nt veta. Men hvarken den ena eller det andra ger någon anledning dertil, at
Riks-Rättens Ledamöter skulle vara underkastade ansvarighet inlör Konungen eller Allmänheten.
Denna orimliga tanka, som skulle föda af sig Riks-Rätt öfver Riks Rätt i oändlighet, stannar
således för den värda Ledamotens egen räkning. — Någon orättvisa deri, at parter välja sina
Domare, när det sker ömsesidigt, har hittils ej kunnat nptnckns af någan rätts lärd, och detta bar
tvertom blifvit prisadt såsom en fördel i de mest lagligt styrda sArnhällen, t. ex. England. Hur»
kan det då kallas orättvist at ena parten blott genom förslag medverkar til sina Domares
utnämnande? Den som är så sträng häri, huru har han kunnat stanna vid bibehållande af en*
Riks-Rätt, som endast består af Einbetsmän, hvilka utnämnas af Konungen efter förslag af samma
Stats Råd, som kan komma at stå under deras dom?
4) Denna anmärkning är i förslaget besvarad. Vi skulle vara böjde, at instämma uti den, om yi
icke funnit detta svar öfvertygande. Lagfarenheten vinner icke på at vara et privilegium.
Anmärkningen träffar den nu varande Riks Rätten. Men at af Konung och Ständer någon skulle
enkom utses til Ledamot, utan at vara skicklig, må aldrig befaras.
5) Man läse förslaget. Den värde Ledamoten är en alltför myckel tänkande man, at tro sig hafva
vederlagt der. Han känner alltför väl, ai hvarje Domare, som ej är inamovibel, i sjelfva verket
aldrig är någon Domare, och al, om än pluraliteten vore inamovibel, detta för ingen del gjorde
tilfyliest, då domen så ofta berår af en enda röst. Våra Grundlagar hafva heligt bevarat denna
första nödvändiga egenskap hos Domaren ; ocb den saknas ej på något ställe förr än i Riks
Rätten. Det måste dock vara af nöden, at älven denna Rätts Ledamöter äro qvalificerade at vara
verklige Domare. Orn man nu finner, at icke så är — och det lär ej kunna bestridas —
hvar-före skulle man- väl dröja med omskapningen, til dess man vunnit erfarenhet af de brister, man
redan ser? Skola de blifva lättare al bota, sedan man kommit til -»förmodan om corruptibilité
eller imposition?« Tvettom lydde alltid regeln: pruicipiis obsta; och den, som någonsin tänkt på
lagstiftning, måste veta, at ligsrne göras, lör at förekomma det onda. — Få visss »högre platser
i staten« — fastän icke på alla, och nästan minst vid Presidents Embeten — är man myckel
utsatt för allmänna omdömet, utan at likaväl vara deraf just mera beroende, än på många lägra
platser. Men allt detta gör fögi til saken. Frågan består deri, om det icke är för hårdt at
tvinga en man at dömina, då han möjligen ser för sig valet at förlora sin högre plats i staten eller
at tlömma emot sin öfvertygdse. En sådan möjlighet måste Lagstiftaren besinna, eftersom den
verkligen finnes, och ingalunda med vett och vilja blottställa sig för äfvenlyret deraf, innan han
vårdar sig at taga el steg iil larans alböjande. Och om han än visste, at hvarken bland nu
varande eller i tidens fullbordan blifvande Förtroendemän, aom i Riks-Rätt kunna komma at
deltaga, någon finnes eller någonsin skall finnas, som i delta grymma val ej tvekade at lyda sin
pligt; sä återstår dock ännu tn högst vigtig fråga at besvara: skall Allmänheten, som dämmer
efter opinion och sällan efter kiar insigt, någonsin sätta förtroende til domar, gifna af sådana
domare, de må vara huru rättvisa soin helst? Skola icke desse beklagansvärde domare hvarje
gång finna sig i den dubbla vådan, at för en frisägeise misskännas och ffiisshandlai af
allmänheten, och för en straffdom falla i onåd? — Deremot är deL både möjligt och lätt, at bereda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
