Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aa t
sträcker sig. Ni inser, för öfrigt, at allmän
opinion finnes endast så långt man
interesserar sig (ör allmänna arender. Alla
meningar om enskilda angelägenheter höra icke
hil; och till allmänheten , i (råga ora
opinion, räknar jag endast dem, som sträfva
att upplysa 6ig om hvad som är för
fäderneslandet nyttigt. Om jag kunde föreställa
mig ett folk, som läste af idel nyfikenhet
och ej bekymrade sig om sitt fädernesland
och sin författning; så skulle jag säga, att.
detta folkets opinion vore lika onödig att
känna, som omöjlig at utröna. Dess
tankar om hvarjehartda ting kunde
händelsevis olta vara enstämmiga; men aldrig skulle
de vara ett folks tankar, en allmän opinion.
Sluta liäraf, i förbigående, huru ett folks
tänkesätt måste vara, som ej ägt någon
frihet, någon författning eller rätt att delta^
ga i allmänna ärender, eller der blott sista
generationen uppvext dessa lördelar
förutan.
A. Är det nn sannt, som Ni påstått,
att odlingen skall blifva allt mer allmän
och således kretsen af dem allt mer
utvidga sig, som söka ljus öfver allmänna
ärender; så är det lätt att s«^ huru opinionen,
alltjemt skall vända sig till fördel för det
större aDtalet och denna jemlikhet
rotfasta sig, som så chimerisk och förfärlig
rasade i början af den stora revolution, hvars,
verkningar ännu bestämma verldens öden.
B. I lall Ni tillåter,, at begreppet om
jemlikhet får rena sig från det chimeriska
och förfärliga; då är jag af er tankay och
tror, at denna sakernas gång ej kan>
hindras. Den, som vill i längden vara trygg
att icke misstaga sig på opinionen, kan gå
den i förväg och antaga, att ruenniskorna
känna sina rättigheter ocl> ej bortskänka
iatr af sin naturliga jemlikhet, än den
allmänna ordningen fordrar. Om de i första
yrslan ej vissUr hvad de ville; såskall dock
ingen hindra dem att vilja och göra, livad
de finna för sig nyttigt, så snart de blifva
ense med sig sjellva om sin vilja.
A. I fall Ni behagar, så slutar här
vårt långa samtal. Vore det upptecknad!
ined skicklighet och bragt i bättre
sammanhang; så skulle det tilläfventyrs kunna
läsas utan ledsnad.
B. Jag går att ännu tänka på de
ämnen, som sysselsaft oss; men hoppas, att de
snart må blifva fönnycket klara, för att
vara intressanta..
yttrande af en Ledamot i Comiléen til
reglerande af Statens Embeten och tjenstcr.
Sedan Kongl. Maj:t i Nåder förordnat
Committerade, atl, i anledning af Riksens
Ständers underdåniga anhållan, reglera
Statens embeten och tjenster; och
Coimmt-terade icke fått några gränser för deras
befattning sig föreskrefne; anser jag, i
likhet mod hvad Riksstånden sig yttrat,
Com-mitéen vara pligtig, att utan hinder af
gällande Lagar och Författningar* upgöra
förslag til en sådan reglering, som med
tidens behof och uplysning kan vara
öfver-ensstämmande.
För att med all oyäld, och utan något
slags prevention, kunna upfatta ett sådant
förslag, föreställer jag mig i detta ögonblick,
att inga embetsverk eller tjenster funnes,
att alla gamla inrättningar hade försvunnit,
och att i samma ögonblick en ny skapelse
af Statens styrelse skulle inträda.
Det första man vid en sådan
föresläll-ning måste eftersinna, äro sjelfva
föremålen, på hvilka styrelsen af en stat bar att.
rigta sin verksamhet. Dessa föremål de
la sig genast efter sin natur uti a.ne sär—
skiUlta grenar. Till den ena höru alla de
förhållanden, der Styrelsen verkar endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
