Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äridfeligen innehåller Jen sista sattsen,
att icke någon till häkte skyldig brottsling
kan fängslas innan han för rätta ställes.
Oin denna mening vore sann, *) så hade
Konungens Befallningshafvande orätt
förfarit; inen då borde icke eller författaren
framställt den första af de här uprepade
sattser och enär åter den är
öfverensstäm-niande med lag, som stadgar att grof
brottsling må gripas innan han för rätta ställes;
så följer deraf, att de tvänne sista
saöser-ne äro fallska; och hvad i alla händelser
måste vara obestrideligt, är att Konungens
Befallningshafvande, som har lag och laga
stadgar till efterföljd, och som noggrant
iakttagit deras föreskrifter i afseende på nu
förevarande frågor, icke ägt någon
anledning att dervid rådfråga fprlattarens mening
samt i fall så skedt icke haft till sin
vägledning i detta ämne annat än stridige
följ-akteligen oredige, omogne och olaglige
begrepp hos den uplyste författaren att vänta.**)
Att det åberopade lagens rum skulle
tjeua till hvarje medborgares osäkerhet och
oskyldiges förtryck är falskt; ty här är icke
visadt att någon utan skälig anledning
blif-\it i häkte inrnaud; *’**} och lagens va-
*) Och om den vore sagd. Nar någon
säger, att icke hvarje brottsling må häktas;,
så påbördar nian honom den meningen, att
icke någon brottsling mi häktas. Sedan
vederlägger man honpin och utgjuter sig i galla
öfver honom. Om man på. sådant sätt
försvarar sig, så kommer det visserligen
icke-deraf, att man saknar goda försvarsskal.
*e) Åter igen en liten påminnelse om löftet att
hålla sig vid saken.
S»»)Den, som ej sknlle beliaga fästa sig vid
ämnet , fäste sig di vid’ logiken i denna skrift.
En lag tjeoar icke till osäkerhet; ty — denna
gången åstadkom-den ingen osäkerhet!?’!
Den-Ster, som bekymrar sig om sakcM, anmärkc,
att-ett lagens rn-tn,. som tillåter häktande
utan bevis (föregående eller efterföljande) och.
relse och tillämpning i snart sagt
hundrade år *}*) bevisar tillräckligt, att alla de
vådor lörfattaren derifrån velat härleda,
på misstankar, så skäliga, som de
anklagade vilja liafva dem, clt sådant lagens rum,
säga vi, skulle, i full det funnes i .Sveriges
Ing (hvilket är en evig osanning, vare det
sagdt inför svenska folket och den lag, som
dömer oss), uppeubarligeu vräka hvarje svensk
undersåtes person under en godtycklig makt,
som beröfvade honom friheten efter
välbehag. Det är detta, som påstås icke medföra
någon osäkerhet — förmodligen cipedan de,
som sknlle utöfva en sådan makt, och de, till
hvilkas fördel den utöfvades, skulle tro sig
säkra derigenom — i sin blindhet.
(>! om Europa» regeringar kunde förmås
att antaga rtt förslag, som vi nu vilja göra!
Det vore att byta undersåter med hvarandra.
Vissa land skullo utses till hemvist för
shif-var och förtryekare — andre att bebos af
blott sådana, i h v il ka naturen inlagt frihetens
och dygdens frö. Så snart någon i det ena
landet böl jade uphäfva sig mot dess
medborg-liga lagar ; borde han exporteras till ett
slaf-land och utbytas mot någon, som der gjort
sig skäligen misstänkt för anlag till
ined-borgligliet och inotspäustigliet mot förtrycket.
Hvilken uppfinning kumlc väl vara
förträllii-gare an denna, hvarigenoin alla samhällens
plågor skulle upliöra , allt komma i den
fullkomligaste harmoni, ingen mer behöfva (jvälja
sig med slrider emot de lagar, till hvilka
han nödgas ined munnen bekänna sig, men
som han dock aldrig följer, endast vränger
uel) vanställer — och nyttjar rakt emot de
ändamål, för hvilka de äro skrifna?
-£) Så länge hafva likväl de nu tilltalade ioke
tillämpat honom. Otn andra gjort det så rakt
emot déss bokstaf,. som desse påstå, derom
hafva de ieke visat sig vara underrättade. Vi
äga desto mera rätt alt tvifla derpå, som Hr.
.L. ej ens velat tro de anklagade, så vidt deras
upgift härom roter dem sjelfva, och vi med
honom alldeles instämma deri , att méd (len
praxis , dc åberopa, intet lagbundet samhälle
kan förenas. Äfven det föga utbildade
rättstillstånd, som hittills i Sverige funnits, sknlle
visserligen aldrig dermed kunnat stå
tillsammans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
