Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9^9’
tationer utan offentlighet, hvilka med så
stort skäl anses för de mest
ändamålsvi-driga inrättningar, man kan tänka sig. Ty
dessa äro sådana, söm med icke mindre
sorgfällighet stänga sina archiver, än Sina
samlingsrum, och söka att med
ogenomträngligt mörker hölja hela beredningen af
de lagar, hvilka folket, blindt lydande, skall
underkasta sig. Sådana har Sverige haft,
ännu under den tid, då det kallade sig
fritt; och mot sådana är det, man ifrar,
då mail i våra dagar hos främmande
nationer yrkar på nödvändigheten af
Kaw-rarnes offentliga sessioner.
Vi lemna derhän, huru högt man med
rätta må värdera den mera pikanta formen
af snabbskrifvares berättelser, än af
proto-kollernas, och hvad inflytande således
ses-sionsrummens öpnande må hafva på
läs-girigheten. Men omöjligen kunna vi
föreställa oss, att statens väl j allmänna
jbijcj-ningen och allmänna tänkesättets
kontrollerande makt, publicitetens stora ändamål,
bero af deras läsgirighet, som behöfva
re-telsen af denna mer pikanta form, för att
interessera sig i fäderneslandets
angelägenheter. __ Vi tro oss, pied ett ord, kunna
önska oss äfven denna publicitetens krydda,
liksom mycket annat godt och nyrtligt, utan
alt derföre misskänna, hvad vi äga, och
förklara hela vår publicitet i lagstiftning
för ”hvarken möjlig eljcr verklig,” —
liksom det i intet fall är vår vana eller
böjelse att göra något till odugligt derföre,
att det kunde vara bättre.
Hvad åter angår offentligheten vid
Domstolar; så tro vi dess inllytande på
det allmänna lifvet och
”nationalmedvetart-dets utbildning” vara virfa mindre, än dess
oskattbara vigt för rältsökandes säkérhet i
hvarje enskildi fall. Man kan icke utan en
viss bälvan inträda for en Domstol, som
låter tillsluta sina dörrar efter oss. För-
giifves soker man i publiciteten en conlroll
på. domares förfarande, så länge man icke
äger samma controll på hvad man sjelf
yttrat eller hört sin motpart yttra inför dessa
domare. Man vill åberopa sitt anförande
__ och det saknas i prolokollerna —
Domstolens ledamöter vitsorda oj, att detta
anförande är gjordt. Eller protokollerna
innehålla, att man medgifvit, hvad man dock
nekar sig hafva medgifvit — och nian
dö-jnes på delta medgifvande. Ingen makt
kan tillintetgöra det; Domstolen äger
vitsord att säga, hvad taladt och svarad t är.
Till skydd mot sådan våda gifves en
enda utväg: offentlighet, fritt tillträde föj:
hvar man att höra ocii se, hvad vid
parters inställelse hos domstolar förelöper. Må
det gerna också vara obeatridt, att denna
offentlighet bidrager att väcka deltagando
för likars angelägenheter och att göra
domare mera upmärksama på sitt kall. Men
att sinnet för allmänna angelägenheter skall
deraf särdeles mycket utbildas, derpå tvifla
vi starkt. Åtminstone känna vi dertill vida
kraftigare medel inom lagskipningens
område. Det är det allmänna deltagandet
i rättegångar af verklig nationell vigt, och
den stora litterära publicitet, 6om fäster
på dem allas upmärksamhet. Nationella
kallä vi alla sådana rättegångar, som handla
om bestraffande af brott mot nationen,
Ii vartill räknas alla embelsrnäns brott i
tjen-sten. Vidare sådana rättegångar, der
högsta Domaremakten uppenbarligen felar om
det rätla i frågor, der lagen är klar och
händelsen icke fvetydig. Att misstag af
detta slag ske hos underordnade domstolar,
är af ganska liten betydelse, om man
alltid kan räkna på rättvisa hos Högsta
Domstolen — och rättvisa naturligtvis äfven
mot de underordnade Domare, som
förfarit orättvist. Men så snart man saknar
denna rättelse på högsta stället, sväfvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
