Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han forklaring, än’ alt ert sådan lag i
Sverige aldrig funnits, att den lagtolkning, som
blifvit gjord öfver Kindgven, är ny och
misstagen, och alt han bordt få, om lian
kunnat, bevisa, det hans inteckuade
förbindelse var falsk, antingen skrifven af
honom sjelf ulan medvetande, eller ock
skrifven af en annan, och dömas blott till den
betalningsskyldighet, som sjelfva
forbindelsen derefter pröfvades medföra.
Om lagen hade annorlunda velat; så
skulle den åtminstone i de klaraste ord hafva
annorlunda befallt. Afsigten med
inteckning är blott säkerhet om tillgång, icke
något fastställande af skulden eller
förbindelsen , som intecknas. Den frihet, 7 Kap.
Rättegångsbalken lenmar gäldenar, alt visa,
det hans skuld är gulden eller af annan
orsak försvunnen, då han öfver
intecknings-ansökningen höres, har val aldrig bord t
gifva en gäldenär anledning till den
fruktan , att om han urnkllät begagnandet af
denna rättighet, han derigenom skulle
äf-ventyra mer, än en inteckning, en
grnva-tion i sin egendom , att han skulle
äfven-lyra också en laslställelse på sjelfva skulden,
en ny förbindande kraft i sin förbindelse.
Hade lagen sådant velat; skulle den ofelbart
hafva påbudit en sådan följd af underlätet
bestridande. Ty det gröfsta bland alla fel
i en lagstiftning vore, att tillåta prölhing
och påföljder i andra ämnen än dem, för
hvilka kallelse är utfärdad, niedgifva
utvidgning i rättegången utöfver stämningen.
Men nar lagen icke så gör, utan tvertoin
en gång för alla kasserar, hvad som döines
utan att vara instämdt; då kan väl
svårligen ett större fel af domaren begås, än alt
sålunda omvända rättegångsordning,
sökandes och svarandes pligter, och tyda lagens
tystnad till den sökandes, ej den söktes fördel.
Nej, en fordringsägare är skyldig att
bevisa sitt kraf. Denna skyldighet uphörer
ej derigenom, att han söker Inteckning.
Gäl-denären måste äga rätt att genast pålordra
bevisning, för alt, i brist deraf, befrias
från inteckningen. Men skulle från
underlätet begagnande at denna rätt den följd
härledas, att ej blott inteckningen bifölles,
utan ock skulden ansages genom
inteckningen fastställd; så skulle’väl lagen hafva
sagt: varde skulden fastställd, och icke blott:
varde inteckning beviljad. Att tillägga dessa
ord till lagen , torde vara att gifva sig
något större makt, än domaren tillkommer.
Sjelfva det exempel, som låg för ögonen,
syntes bland de mest tjenliga atl öpna
ögonen. Det röjer ganska klart, huru
aivi-kelsen från lageps bokstaf också var
alvi-kelse från dess grund och mening, och huru
stort det onda var, som genom dylika
af-vikelser kunde upkomma.
Skulle nu dessa skäl ingen ting betyda
utan auctoritet; så hafva vi blott att
åberopa en författare, den mest allmänt
värderade bland dem, som bc-haijdlat svenska
lagfarenheten, den berömde Nehrinan,
hvilken i sin Jurisprudenlia Civilis sid. 019
yttrar sig på följande sätt: ”Thet är ock
”lika mycket, antingen Debitor samtycker
”till inteckningen eller ej, aldenstund ingen
”inteckning binder någon liil en oriktig
”skuld, eller förtager någon annans bättre
”rätt, hvilket betecknas med tlijj orden,
”som stundom bifogas vid inteckuingsbeviset,
”att the skola galla in quunlum jurisDet
är, kanhända, bättre någon gång att
rådfråga en sådan man, än att förgafves
rådfråga sig sjelf.
Hvarföre man i den nya intekningslagen
sammanblandat, i något fall, inteckningens
verkan med verkan af skuldens erkännande,
och hvarföre icke alla de jäf, gäldenären
kan göra emot den intecknade fordran, må
pröfvas utan hinder af inteckningen, kunna
vi lör oss icke utreda. Att i allt fali skul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
