Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår hogsta tillgifvenhet. Hvad skalt man
säga, om man ötVertygas, att det är just
harigeribm , som vi mest misshagat ?
Alla af uienniskor :utta»kta
regeringssalt, bragta till deras högsta i
sinneverl-den tänkbara fulländning, innefatta
corpo-rations-makter, förutsätta timliga, -enskilda
intressen hos dem, som hålla styrelsens
tömar — Monarkien ensam undantagen.
Mäktiga vasaller kiinna hata och
förtrycka sina slafvarj och der vasaller finnas,
måste de regara. _ En Konung kan icke
hata sina undersåter. Han kan icke älska
någras slafveri, till fördel för .ändra, hvilkas
iormätenhet alltid hotar Hans egen makt.
En Konung är det enda länkbara
Stats-öfverhufvud , som ej blott styrer och
befaller folket, men också föreställer sjelfya
folket _ är i sin afsigt rent från allt parti,
är högt i de lägstas beskydd, så väl som i
de högstas , är otillgängligt för vald.
Endast ett sådant öfverhufvud, så Iritt,
så lika nära lörenadt med alla samhällets
ledamöter utan undantag, så lika benäget
att främja allas väl, kan lika älska att höra
allas röst, att se allt i dess sanna ljus —
och se der, hvarföre ljusets tidehvarf är
Konungarnes. Se der innehållet af den
ojemförliga lexa, som de sista
revolutionerna gifvit. Allt aunat må lemnas derhän.
Tillslute sina ögon den, som kan, förden
uppenbara sanningen, att
samhällsbyggna-derne i närvarande tid skulle oundvikligen
hafva fallit tillsammans, om folken icke
lärt atl söka sin räddning i Konungarnes
uphöjande till en ny värdighet, i stället för
deras afsätlände. Ullänke den , som kan ,
andra vägar till samma mål. Men den
utvägen, att låta uplysningens dag ouphörligt
ströma öfver regeringens steg, lemna alla
de handlande organerne till spillo åt en
fullkomligt obunden granskning, utan alt
försvaga styrelsens kraft — nej, denna up-
gifl har aklrfg: biifvit löst på något annat
sätt, än genom den monarkiska författningen.
Men hvad vi här omtala är den äkta
Konungamakten, den hdgre värdighet, h
varmed lagen beklädt monarkerna, det
verkliga majestätet. Folken hafva infört och
helgat det. JDess fiender äro folkens
förtryckare, antingen de önska
Konungamakten alskaffad, för att lemna passionerna
spelrum och väg till makt åt den tilltagsnuste,
eller de vilja förnedra majestätet till
vålds-makt, för att sjelfva utöfva denna under
majestätets skydd.
■Skall man väl en gång inse, huru
o-möjligt det är, som föregifves, att man vill
freda Monarken för klander, då man vill
tysta munnen på dem, som klandra
rege-rings-ålgärder? Tvertom, Han är ej
Monark, i den höga majestätisku bemärkelsen ,
den stund detta klander hämmas. Begära
tystnad för Konungens skull, hvad är det
annat, än framställa Konungen till mål för
missnöjet? Bättre vore då, att låta lölket
fritt förolämpa majestätet, än göra det till
föremål för folkets harm , utan att låta denna
harm yttra sig. Och hvarfire frukta, att
hvad helst må sägas, någonsin skall drabba
den helgade personen? Vet ej den
enfaldigaste undersåte, och har icke i Sverigo
hvarje torpare vetat det i alla tider, att hans
Konung är godheten och rättvisan sjelf, och
alt alla möjliga misstag, som Konungen
skulle förledas alt sanetionera, äro andras
verk? Hafva väl Spaniens olycklige
invånare ett ögonblick anklagat sin Konung för
alla deras lidanden, ehuru mycken inörla
Hans fordna gunstlingar synas hafva gjort
sig, alt framställa allt såsom härrörande Irån
Hans personliga böjelse, göra sina
grymheter och förvillelser lika heliga med
majestätet?
Nej, folket är rättvist. Det vill älska
och yälsigua den höga Vårdaren af dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
