Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F r S n Stockholm»
T torsdagen d. 14 Marti».
Exempel po faran af att trycka andras
rätte-gängs-handliagar, och pä ett märk el ig t
tryckfel i grundlagen,
(Slut fir. N;o 91.)
c,
k-Jäkcrt Sr, att en jury-inrättning, com är med*
borgares säkraste borgen tnot godtycket, ja nästan
dess enda skydd i opiuions-frågor, blifvcr van*
mäktig mot vrångvis eller oförstSudig do
mare-magt, I fall Lcke dä , sSgodi i vära tryckfrihetsmål,
frågornas framställning och do/nsrättcn öfvcr
partens behörighet ligger i domstolens hand, dessa
domstujejis befattningar med nödig urakillning
ut-ölVns. Jury-domen går, förkrossande och
oäter-kallclig, rakt fram mot den anklagade. Den
edsvurne får cj raisoimera öfvcr former; frågan, tom
är framställd, besvarar han med ett enkelt ja eller
nej;,ban kan vara öfvertygad , alt den anklagade
är alldeles oskyldig till den i triga varande
handlingen; oicn lian måste döma blott öfvcr denna,
obekymrad om bon Sr den anklagades eller icke,
om domen däröfver tillbarer den rätt, som
frarn-atällt frågan.
Ett exempel pS denna olyckliga verkan af
jurys orätta användande hafva vi sett, i fråga om
John Ilall. Ilär balva vi åter ett exempel. Juryn
kunde ej annat än fälla flcllgren, så snart
domstolar nc bestämt, att det var ban, som skulle ansvara
för skriftens innehåll ocb detta befans brottsligt.
Inka litet skulle Jury kunnat fria hvar ooh en
annan, som i Hellgrens atälie blifvit skyldig ansedd
ntt svara*, ty det var blott skriftens innehåll, som
jttry skulle bedöma, icke huruvida den anklagade
var skyldig att ansvara därför. PS samma sätt kan
livar och en, som öfverbevisas eller
bcskylleshaf-va ntgifvit cn smädlig rättegångsskrift, fällas,
häkta» och hållas i häkte, clinru rättegångs-skriftera
d. v. a. till allmän auetoritet ingifna -skrifters
ut-gifvaude är fritt eller pS sin böjd kan, J de fall
klaganden upräknar, bestraffas — aldrig med
författare-ansvar, utan endast med 33 Jkd 16 ak.
böter.
Äfvcn en annan vigtig betraktelse erbjuder
*’g - i anledning af denna rättegång. Domstolarae
hafva antagit, att man fSr genom vittnen
öfverty-gas att vara författare eller utgifvarc af cn skrift.
Vore detta tryckfrihets-lageus uicniug, sä hadc
den aldrig bcbölt stadga någon ting oin det sätt,
”hvarpå boktryckare skall leda ilrån sig författare
ansvar ; han bade då sjelf fått droga försorg
derom , bäst han kunnat; och lagen hade ej behöft
stadga mer, an att ban sjelf skulle ansvara aSsom
författare, i fall han icke kunde därtill binda
någon annan,
Men lagen har med namnsedeln åsyftat ’nlgot
helt annat än blott ctl säkerhetskort för
boktryckaren; han bar menat ett bevis all författaren fr
i-villigt erkänner sig såsom sådan, så snart det
påfordras. Det enda alternativet mot nomnsedel iir
sjclfmnut erkännande, nien alldeles icko någon
8f-verbevisning. Deu grundsatsen är ädel, att ingen
kan tvingas ntt erkänna eller bindas till ett
för-faUorcskop, si vida ban ap sjelf önskar blifva känd
antingcu genast ocb utan alla förbehåll, eller ock
då fråga blir om ansvar för skriften. Hundrad»
vittnen, att den eller den författat eller till
tryckning Infordrat en skrift, betyda således intet mot
ban* nekande, men två vittnen äro lillräckligc att
binda honom till författare- eller utgifvare-ansvar,
dS do, genom påskrift på natnnsedelu, intyga, att
han frivilligt förbundit sig till detta ansvar. Til*
lämpniugcn bäraf til) förevaraude fall visar sig väl
icke genast klar, enär Hcllgreu cj anklagades såsom
författare oeli fråga endast var, hvad ban gjort för
att befrämja akriftens utgifvandc. Men det tordo
imedlcriid kunna anmärkas, att bevisningen om cg
skrifta Öfverlctnnande till boktryckaren, med cllcp
utan begäran om tryckning, icke är detsamma sons
bevisning, att inlcmuaren vill hafva den „tryckt
å sitt ansvar. För öfrigt beböfvcr man blott
ibåg-omma att om än Hallgren gifvit namnscdcl eller
erkäut sig bafva erbudit att ansvara för skriftens
innehåll, detta likväl aldrig blifvit ett skäl att
behandla målet såsom tryckfrihetsmål, rycka det från
dess behöriga domstol och döma till annan
ansvarighet än den, som följde af sjclfva rätlegängssskons
pröining, till hvilken skriften hörde.
Bland brsynuerliglieterua i denna rättegång är
äfvcn. att man visste dot den i fråga varande
skriften följt, såsom bibang, med tidningarna, mcu att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
