Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kanhända han likväl inte
kommer att finna den Jika angenäm som denna,
hvilken han nu är så angelägen att blifva qviit. Hvilken
oresonlig och o förnöjd menniska måtte han inte varat
Han år rik, talangfull, har en god nelea, eger
der-jemte en förtjusande niéce, — i ett ögonblick af
dis-stralrtion iät han sin arm slingra sig omkring misa
Silvers smärta lif — och hvad kan hon vål mer begära?
Men somliga menniskor åro aldrig nöjda. Det tyckes
som om han fullt och fast be sin tit att lyfta ni den
mystiska förlåten oeh blicka in i det tillkom mande, och
det är verkligen skada att förhindra en så berömvärd
ankes utförande; men pligten, pligten mot mig sjelf
nödgar mig att tråda emellan. Jag hutar alla
uppträden och skandaler, och en blifvande undersökning
skulle åstadkomma begge delarne. Vi måste derföre försaka
omintetgöra hans hemska plaoer.
Men på livad aätt? — frågade Lizzie nyfiket.
— En försigtig general, — svarade Gny
hemlighetsfullt anförtror aldrig sina operationsplaner åt sin
artnée, isynnerhet när denna armce består af det
feminina sluget.. Ursäkta mig derför, detta är allt hvad jag
kan säga, men var öfvertygad, mia bästa El jsabeth, att
såvida inte din värde onkel lyckas lemna detta jordiska lif
före kl. 12 i morgon förmiddag, skall han inte efteråt
göra det, jag menar naturligtvis på ett onaturligt sått.
Farväl nu tills i morgon.
Sedan Guy sagt detta, lemnada han thed
högridii-ga steg rummet Lizzie var på. det högstu förvånad,
men på samma gång fullkomligt lugnad, ty i hennes
tanke var Gnys ord något, som aldrig i verlden
kunde betviflas.
Följande niorgou, då mr Maddox visade sig, hade han
ett dystert och evårmodigt utseende och intog sin
frukost m-d en sorgsen min,gom gjorde ett hemskt intryck
Sedan han slutat och Biig:t upp från bordet, tog han
ett ömt och rörande afsked uf sin niéce.
— Jag stir nu i begrepp att lemna dig, Lizzie,—
yttrade han sorgs,.! — Jag vill sluta detta lif, som
on-doM 5" fullt af elände och qvnl. ,!ag hoppas, øtt du
matte blifva så lycklig som jag önskar.
— Ack. gå inte! — utbrast Lizzie badande i tårar,
hängde sig fast vid hans baäs oeh såg upp till houom
med buDfaik-t.de’’ blickar.
— Du :ör ,1ig fåfäng möda — yttrade mr Maddox
bestämdt, — mitt beslut fir fattadt, oeli ingenting kan
lörmå mig att afstå derifrån. Men du, mitt kära barn.
skall inte blifva oförsörjd. Jag ämnar uppsätta mitt
testamente under de få timmar, som ännu återstå för mig,
och dn skall iote blifva bortglömd deruti. Farväl, mitt
älskade barn! Farväl! Efter att innerligt itafva
omfamnat sm niéce, rusade mr Maddox öfverväldågad af rö-
aS> stängde i i sig sorgfälligt på sitt ruin och
bör-jaa.. bereda sig till sin sista färd.
— Kl. är 9! — mumlade han för sig sjelf och såg på
sitt ur. — Tre timmar alltså! Det är mer än tillräckligt
för det, som jag ännu har att göra! Men först mitt
testamente!
Mr Cyrus Maddox’ testamente var icke
sårdeles innehållsrikt, alldenstund det ej erfordrades mer än cn
timme till att uppsätt^ det.
— Kl. år tl! — yttrade mr Maddox — och jag har
uträttat alla mina jordiska bestyr. Ilvad tiden skrider
långsamt Iramåt! livad skall jag väl företaga mig till
kl. 12, ty jag har beslutat att inte dö förr än mid ..
Det knackade på dörren.
— Gå er våg! — utbrast mr Maddox ond. — Det
slipper ingen in!
— Det gör mig ondt att nödgas motsäga er
här-utinnan, — yttrade en röst utanför dörren — men jag
måste komma in. Jag har här en uubbelnyckul i min
hand. och om inte ni behagar öppna dörren, gör jag
det sjelf.
Mr Maddox steg upp och öppnade dö.-ren med en
vred blick på fredastöraren. Mr Guy Cheeven steg in
i rummet, bärande en aflång trälåda under venstra
ar-roen.
Ilan satte ifrån sig lådan på bordet, tog derefter eu
sto! oeh fixerade mr Maddox med en’ inställsam min.
— Hvad vill ni här. — frågade denne häftigt.
Ser ni iute att jag är sysselsatt?
Ah, jag vet ganska väl hvad slag3 sysselsättning
ni har för er! Tro inte att jag ämnar lägga något
hinder i vägen dorför, nej visst inte. Men innan ni
anträder don sista färden, önskar jag göra er några frågor.
Har ni sörjt för er niéces framtid?
— Hvad rör det er?
— Ganska mycket. Jag ämnar gifta mig med mis;
-Silber, oeh hetmes intressen äro följaktligen således
afven mina.
— Nåväl då. hennes framtid är frikostigt betryggad.
— Stor tack för underrättelsen! Det fägnar mig att
höra det. Och nu torde ni förlåta den måhända något
närgångna frågan: kvar har p.i ert testamente?
Ilår yttrade mr Maddox och iade handen
på dokumentet.
— Antag att ni lemnade det i min vård?
— Lemna det åt. er? Och hvarför då, ora jag törs
fråga ?
— Det kunde måhända blifva förlagdt —
förklarade Guy.
-t- Jag behåller det sjelf, —- utbrast mr Maddox
med bister min.
— Ni torde då åtminstone lemna på bordet ett
memorandum, — inföll Guy enträget emn upplyser
hvnr det finnes. Det kommer måhända att bespara oss
mycket onödigt besvär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
