Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LÄKAREN.
Nenej! Jag fattar det. Ty leva först,
och se, och höra, och sedan lägga hop,
dra från, dra roten ur, ta mediet,
det är ju sakens gång.
Och förrn du lär dig känna själv,
du måste livet ha på dina fingrar.
Alltså: till fots igen och nya vägar – –
Hur är det med vår vän aposteln?
Har sina hästar han spänt för?
S:T PER
som kastat ut reven på gräsmattan.
Jag tror, min själ, att sjön är slut!
LÄKAREN.
Du fiskar på det torra, gamle fiskare!
Kom med och fiska mänskor, Petrus.
S:T PER lystrar till.
Det ordet har jag hört en gång,
för mycket, mycket länge sen – – –
Mitt gamla minne sviker mig –
men än jag ser som i ett moln
en man, så ljus, så mild,
med sår i händerna och bröstet –
han läste aldrig böcker, endast vandrade
i skogens ensamhet, på berget också;
i byar, städer... Så, nu slapp mitt minne.
Emellertid! – Kom låt oss fiska mänskor, doktor!
Kastar metspöt. De gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
