- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
579

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silverträsket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han som en fördomsfri man på trots förhyrt, då den
i fjor drunknade ungdomskamraten där haft sina sista
dagar. Spökade gjorde han ej, men det var, som om
vid väggarna ännu klibbade smärtans suckar, och
golvplankorna gnisslade under de många tunga stegen,
som skulle nöta bort sorgen och trötta kroppen till
nattro.

Det regnade hela dagen. Mot aftonen kom post
med tidningen. Han behövde icke slita av korsbandet
för att läsa årgångens nummer, som var 107.

– Hundra sju, upprepade han för sig själv. Så
besynnerlig slumpen kan vara ibland. Det är numret
igen, som jag fick på berget. Och så underligt, att
jag bor i detta hus, där han bodde i fjor; och under
samma smärtsamma omständigheter. Kanske det är
meningen, att jag skall dränka mig också?

*



Hans frid var ute och hans lycka med glädjen.
Det var, som om han med barnen förlorat sina
skyddsandar. Ingen att hälsa på om morgnarna, ingen
att kyssa om aftonen; ingen att leka med, att
intressera sig för, att älska och älskas av. Överlämnad
åt ensamheten, kände han sig hetsad och förföljd.
Motgångar och förtretligheter, olust vid arbetet, svåra
drömmar om nätterna, som antogo en förfärlig
verklighet, men som han ej tillskrev någon betydelse och
som ej gjorde honom mörkrädd.

Om dagen »gick han omkring och dog», sakta
men märkbart, så beskrev han själv sitt tillstånd.

Men hur han gick, kom han alltid till träsket,
och där satt han i båten utan att bry sig om fiskeriet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free