Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Tidningsaktiebolaget Gråkappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett allmännare, så hände honom det äventyret att, när
han första gången släpptes lös i Gråkappans spalter,
han totalt tillintetgjorde landets första skådespelerska
och påstod att hon i den rollen imiterade mamsell
– vad hon hette. Att detta skedde på ett ohyfsat
sätt, behöver väl icke anmärkas och att det skedde
innan Gråkappan vänt för vinden, icke heller. Allt
detta förskaffade honom ett namn, det vill säga ett
förhatligt, ett föraktat namn, men dock ett namn,
som höll honom skadeslös för den ovilja han
uppväckte. Till hans mera framstående, ehuru sent
värderade egenskaper som teaterrecensent hörde att han
var döv. Som det dröjde flera år innan detta
upptäcktes, visste man icke om det stod i någon
förbindelse med ett rencontre på tu man, som hans
recension framkallat i Operafarstun, sedan gasen en
kväll blivit släckt. Nu mera övade han sin armstyrka
endast på de unga, och den som kände
förhållandena, kunde på hans recension precis veta när han
haft något missöde i kulisserna, ty den inbilske
småstadsbon hade läst på något dåligt ställe att Stockholm
var ett Paris, och det gick han och trodde.
Konstdomaren å sin sida var en gammal
akademiker, vilken aldrig tagit i en pensel, men som
tillhörde det lysande artistsällskapet Minerva, varigenom
han sattes i tillfälle att för allmänheten beskriva
konstverk innan de voro gjorda, så att denna
besparades besväret att göra sig sitt omdöme själv. Han var
alltid mild mot sina bekanta, och glömde aldrig någon
enda av dem när han refererade en utställning, och
han hade en sådan mångårig vana att skriva vackert
om dem, och huru skulle han våga annat, att han
kunde omnämna tjugu stycken på en halv spalt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
