Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte kapitlet. Lyckliga människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke mycket på, »det var ingenting att tala om»; dess
mera mörk skildrade hon sin tid som tjänsteflicka,
detta slavliv under en sysslolös frus nycker och gnat,
detta liv av arbete utan ända. Nej då, hellre friheten!
– Nå, men när ni ledsnar på detta liv en gång?
– Då gifter jag mig med Westergren!
– Och han vill ha er?
– Han blir så glad den da’n, och för övrigt sätter
jag upp en liten handel själv på mina sparbankspengar.
Men det här ha så många frågat förut. –
Har du några cigarrer?
– Ja, det har jag! Se här! Men får jag tala om
det här nu!
Han tog hennes album och slog upp studenten
– det är alltid en student i vit halsduk och
studentmössan på knäet, med drumlig uppsyn, som spelar
Mefistofeles.
– Vem är det här?
– Jo, du, det var en snäll karl!
– Förföraren? Va?
– Tyst du; det var mitt fel lika mycket som
hans, och det är det alltid, kära du; det är bådas fel!
Där ser du mitt barn! Honom tog Vår Herre och det
var nog bäst. Men nu ska vi tala om något annat! –
Vad är det för en lustig kurre, som Albert har fått hit i
kväll, han som sitter i spiseln bredvid den där långe
som räcker ända upp i skorsten?
Olle, vilken omnämnandet gällde, kände sig helt
blyg av den smickrande uppmärksamhet hans person
ådragit sig, och han krusade till sitt brända hår, som
börjat rakna efter de myckna libationerna.
– Det är komminister Månsson, sade Lundell.
– Fy tusan, är det en präst? Jag kunde just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
