Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sjusovaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var själv ett fint instrument som kände i själen det
andra människor icke känna.
Han gissade genast att Lovisa hade dödat rosen;
kanske hon grälat på den stackarn, eller knuffat på
glaset, eller andats ont på blomman, som icke tålde
sådant. Därför ringde han igen; och när Lovisa
stack in huvudet, sade han, icke ovänligt, men
något bestämdare än förra gången:
- Vad har du gjort åt min ros, Lovisa?
- Ingenting! goda patron.
- Ingenting? Tror du att blomman står och
dör av sig själv? Du ser ju att det fattas vatten i
glaset! Det har du slagit ut.
Som Lovisa var oskyldig, gick hon ut i köket
och grät, för det är ju tråkigt att bli orättvist
anklagad.
Kapellmästar Kreuzberg, som icke kunde med
andras gråt, lät udda vara jämnt, och köpte en ny
ros till aftonen, en riktigt frisk en, utan ståltrådar
naturligtvis, för det hade hans fru aldrig kunnat
lida.
Och så gick han och lade sig och sov på sitt
öra; tyckte nog att det brann i tapeten och att
kudden var het, men somnade om igen.
När han följande morgon trädde ut i salen för
att göra sin andakt vid hemmets altare - så, o ve!
låg rosen avbladad utmed stjälken.
Han ville gripa till ringklockan, men hejdade
sig, då han såg bilden av henne, som hans själ
älskat, ligga halvt hoprullad och nerfallen till
blomglasets fot.
Detta hade Lovisa icke gjort! - I sitt
barnsliga sinne tänkte han: Hon, som var mitt allt, mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
