Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPITLET. Jenny hade dukat förmaket för två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallades förgyllare. Erkände inför sig att det var ett
skälmstycke framställa uselheten i lysande färger.
– Vet du Jenny, man skall vara ett svin för att
kunna trivas med livet. Jag sov i natt, kan du tänka
dig, i samma våning jag bodde nygift första gången.
Nygift! Hem! Maka, barn. Bosch alltihop! Är det
inte bättre att säga människorna det rent ut, så vet
de vad de ha att rätta sig efter. – Tänk dig, samma
våning, och där är nu bordell. Jag kan inte neka att
det var mig ett vilt nöje få spotta ner det där
förgångna som jag gick och trodde på, men vilket
visade sig vara ingenting. Jag levde själv i dynga
utan att veta det; gick sorglös, trogen och enfaldig...
– Hör du Falx, hade du ingen skuld i detta?
– Jo, den bestulne brukar ju få skulden ibland
att han var för godtrogen, och då går tjuven fri.
Och är man inte godtrogen, kallas man misstänksam;
alltså hur man handlar, så är det galet!
Maja hördes rusta i salen utanför. Jenny steg
upp och stängde dörrn.
Falkenström reste sig och öppnade dörrn.
– Inte stängda dörrar! sade han kort och
bestämt.
Jenny ämnade bli ond, men vålade sig icke, ty
hon ville ha trevligt. Av samma skäl underlät hon
som oftast att bemöta fientliga meningar, och av
denna skenbara undfallenhet kom det sig att hon
föreföll så affabel och upplyst, följaktligen så
angenäm att konversera, men utan att vara allt detta.
Falkenström drog en suck så djup som om han
ville ge upp anda och själ.
– Du suckar, du, men tänk på mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
