Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 161
Hanna Pajs nummer, som hon präntade in för att icke
säga galet. - Men vad skulle hon säga? Det där
ansiktet dugde inte att komma med, det skulle tvärtom
döljas under något, ty det tillhörde själens fördolda,
som man icke kan säga emedan det finns en
blygsamhet, vilken står på vakt vid det undermedvetnas
tröskel.
Örfilen däremot, den dugde; den var modärn
skillnadsgrund; den var oförlåtlig; och när man slagit
en kvinna, frågade domaren aldrig efter motivet.
Nu ringde hon; fick upp Hanna och sände av
en ström ord:
- Rädda mig! Han har slagits, jag kan inte
stanna i hans hus.
- Har han slagit dig? Då ska du genast gå!
Kom hit till mig med nästa tåg. Jag har tre rum, och
du skall ha det bästa ...
- Men mina barn?
- Tag dem med, så ska vi plantera ut dem!
- Kommer du?
Jenny hade hälst velat ha ett pensionat, med
konversationssalong, unga oerfarna herrar, hälst
studenter eller kadetter: »men det kan komma sen», tänkte
hon, och försökte erinra sig hur Hannas tredje rum
såg ut. Men telefonen pressade:
- Kommer du? Hos mig skall du icke lida nöd,
ett öppet hjärta och en öppen hand; julgran ska du
få med.
Liksom om hon blivit befriad från det värsta
bekymret i julgranen, vilken plågat henne hela
morgonen, svarade hon: jag kommer!
- Välkommen! var svaret och så ringde det av,
Hannas hastiga beslut var icke dikterat av väl-
11. - Strindberg, Svarta fanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
