Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN OVÄLKOMMEN 70
- Trankokeri? Han är repslagare, har han sagt
åt grannen.
- Repslagare? Det var underbart! - Då har
väl endera hört galet. Under överläggningarne härom
bultade det på dörren, och befallningsmannen kom
in. Han var ute i ärender.
- Det är alldeles obegripligt, att man kan sitta
på en kobbe här i skärgården och sköta gruvor in
i tjocka Ryssland?
Allmän uppståndelse! Kristian var en skurk!
Prästen måste över och tala vid honom,
befallningsmannen måste ha reda på vad han levde av.
Följande dag gjorde prästen och
befallningsmannen sitt besök hos Kristian. De blevo mottagna
på bryggan och ledsagade in i stugan, där allt var
ståtligt och bländande som hos en rik man, så att
alla frågor om vad Kristian levde av blevo inställda.
Golvet var lagt med täljda plankor, Spiseln murad
med skorsten och väggarne klädda med bonader.
Hustrun var livlig och vacker, med hår som svart
hundskinn, vilket låg ner över ögonen. Hon gick
omkring och skänkte grekiskt vin, medan Kristian
omtalade de vidunderligaste äventyr från sin resa,
och vilka prästen och befallningsmannen under
inflytande av vinet funno fullkomligt trovärdiga. Det
drog ut fram på natten och prästen bars på ett par
åror ner i båten, utdelande välsignelser till redskap
och åbyggnader och icke minst välsignande Kristian,
som skänkt en kalk av förgyllt silver till kyrkan.
Befallningsmannen som i vängåva fått en jakthund,
leddes av denne ner till båten, där han gick ed med
fingerna på en strömmingstrumma, att Kristian var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
