- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
230

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

230 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

golvet var bestrött med starkt luktande Mariae
sänghalm och valvet var behängt med slingor och kransar
av Mariae händer eller Yxne. Ljus brunno i
solskenet och bröderna voro samlade under stilla bön
och åkallan. Ett förhänge skilde kapellet från kyrkans
skepp och skulle för att förhöja intrycket på ett
givet tecken falla och för den heliga församlingen
blotta bilden som skulle hälsas med knäfall och, för
denna gång och mot regeln, med ett halvhögt sjunget
Ave Maris Stella.

Botvid och Giacomo behövde ett par timmar för
att spika upp den stora duken på altarskåpets
träbotten. Men munkarne, som hade tåliga sinnen,
väntade utan några tecken till oro. Äntligen slog Giacomo
i sista spiken och lät täckelset falla så att han och
Botvid förblevo osedda, där de dragit sig bakom
en genombruten korstol.

Liksom när vinden börjar blåsa upp hördes en
sakta viskning ute i kyrkan. Priorn och konfessorn
föllo på knä och hela konventet följde föredömet;
därpå uppstämdes sången, vilken sjungen halvhögt
och orent av oövade röster, lät som ett sorl från en
drucken och missnöjd folkhop.

Giacomo betraktade dem mönstrande genom
korstolens brutna karm. När han såg deras
brinnande blickar och andaktsfulla åtbörder log han nöjd
och vände sig viskande till Botvid:

- Ser du! Ser du! Det sköna segrar! Vilket
oändligt självbedrägeri! Ve oss om de visste! Men
nu veta de icke! Salige de som tro och icke se!

Botvid log, men kände icke sitt samvete lugnt.
Sången pågick hemsk, som kom den ur kyrkans golv,
den mattades som om den led mot slutet, rösterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free