Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tavernaren bryter först tystnaden.
- Vem skall nu ta hand om den stackars
familjen? Nu skulle nog tenngjutarn bli tagen, om han
höll sig framme igen.
- Hur vet ni det, tavernare? frågade den unge
mannen häftigt och gick fram på golvet.
- Jo, jag hörde det i går, när jag var däruppåt,
för jag var där och hjälpte till - med begravningen.
Men inte vill tenngjutarn ha henne nu, när hon
inte ville ha honom då!
- Jo, det vill han, tavernare! sade den unge
mannen. Han vill ha henne, om hon är aldrig så
självisk och elak, aldrig så fattig och eländig, för
se så är älskogen!
Och så gick han ut från den förvånade värden
och hans gäster.
- Det var, ta mig dalern, han själv, sade
badaren.
- Det är inte alltid det slutar så här väl, sade
tunnbindaren.
- Slutade det väl med skrivaren? invände
badaren.
- Nej, inte med honom, men med de andra,
förstår ni! De hade ju också liksom mera rätt att
leva än han, pojken, för de hade kommit först i
livet, och den som kommer först till kvarn, får först
mala.
- Pojken var dum! Det var hela saken, sade
badaren.
- Jaja, slutade tavernaren. Dumt, det var det
nog, men det var vackert i alla fall!
Och det var man ense om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
