Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
88 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
samlas, blev avunden hos de lottlösa och arvlösa
så stor, att de slogo sig på rov och plundring.
Nu var samhället ytterst hotat och Lasse måste
ta och värva en här med beständiga krigare av dessa
nya missnöjda, varigenom den gamla hären än mer
ökades och nya skatter måste påläggas. Bönderna
betalade gärna skatten, bara de voro skyddade. Men
dessa odågor, som sutto i det nybyggda tornet, åto,
drucko, spelade och dansade. Ingenting hade de att
göra och fingo därigenom en känsla av att de vore
för mer än jordpåtarne. Deras seder voro råa och
de hade icke respekt för Lasse. De drogo ut på
vägar och stigar och plundrade de bytande, när de
kommo från marknaden.
Länge hördes ett dovt missnöje från bönderna,
vilka ej hade lust att föda tyranner åt sig.
Dödsstraffet skrämde ingen, ty de väntade sig alla att
efter döden få komma tillbaka till De lycksaliges
Ö, och de gingo till döden som till ett kalas. Lasse
var nu nödsakad att hitta på något, som skrämde
dem för döden. Och han behövde icke söka länge.
Uffka, eller förre pastor Axonius, som
nedsjunkit i ett slags fädvala, väcktes nu upp och sändes
ut att predika den politiska eller helvetesreligionen.
Denna sköna läras förnämsta punkter utgjordes av
följande: alla människor, som icke fått jord, äro
uslingar; Gud har skapat dem, men de voro olydiga,
och olydnad mot överheten är den största synd,
därför skulle också alla, som icke fått jord och icke
ville arbeta åt andra, efter döden komma till helvetet,
där de skulle stekas levande i evighet. Denna
orimlighet gjorde i början intet intryck på folkets
oförvillade sinnen, men vanans makt är stor och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
