Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
här är jag, vad vill du mig, ty jag ser på dina
ögon att du vill mig något? Vad skulle hon svara
och vad skulle hon göra med honom? Ingenting
skulle hon kunna svara, ty det var henne en så
djup hemlighet, att hon hellre skulle dö än svara,
även om hon ett ögonblick misstänkte vad hon skulle
svara. Vad skulle hon göra med honom? Ingenting!
Inte ville hon kyssa honom, icke kunde hon
omfamna honom, eller be att få arbeta åt honom, leva
för honom. Vad ville hon honom då? Hon ville
att han skulle vilja komma till henne och be att få
kyssa hennes ögon, omfamna henne, rent, oskyldigt
som den där gången i kyrkan, att han skulle be att
få leva för henne, arbeta för henne, trösta henne,
pyssla om henne. Vad ville hon då honom? Hon
ville att han skulle be att få ge henne något! Det
var hon som sålunda ville begära något av honom?
Å nej. Begära, tigga? Nej, nej, nej! Han skulle
komma och begära att få ge... Där stannade hennes
tankars ringdans, och harmsen över de elaka tankarne,
som grinande gott förstånd kommo fram som stadens
svenner och togo henne på bar gärning, steg hon upp
för att röra sig, gå sin väg från bänken och trädet,
som kanske hört vad de tysta angivarne haft att säga,
och stirrande rätt framför sig, såsom om hon försökte
att tänka på ingenting gick hon in i gränden och
kom ut på Själagårdsgatan. Där kände hon varenda
skylt, vartenda fönster; där hängde urmakarens
solvisare som visade när han skulle komma; där var
gjutarens, där hans hatt först brukade dyka upp,
där var tunnbindarens skylt mitt emot tavernarens
tavla, där han hälsade sista gången. Tekla går framåt,
framåt såsom om hon väntade få se honom; hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
