Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista skottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
218 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
sin egen urin! Så är det emellertid och nu skrika
barnen efter mjölk.
- Barnen! Tala inte om barn vid mig som fått
min enda dotter våldtagen till döds i moderns åsyn!
Den gången var det jag som tiggde om hjälp, men
förgäves; då haden I de obotfärdiges förhinder. Åt
helvete med barnen! Varför sätten I dem icke över
sjön, innan Svensken fick sina pråmar på vattnet!
- Ett vilddjur ären I, borgmästare och icke en
människa! I kanske helst sett att man dränkt dem i
påsar eller ätit dem, som man gjorde i Böhmen, då
Friedland huserade den gången!
- Ja, vi ha blivit vilddjur bland vilddjur, under
trettio år med mord och brand och rov och hor.
Krig kunde det ännu kallas, så länge Svenske
konungen levde och förde soldater, men sen har
det varit mordbrännare, stråtrövare och Iroqueser,
som härjat för härjas skull; Hunner, Goter och
Vandaler, som förstört av ilska att de intet kunde
frambringa - - -
Ett skrik från gatan hindrade majorens svar och
lockade de tvistande ut på terrassen. Skockade kring
de nyss på land uppdragna tunnorna, syntes några
vindragare slå in bottnarne på kärlen, så att innehållet
rann ut på gatan.
- Vad är det ni har därnere? ropade majoren.
- Å, det är bara mjölk, som de njugga
Schwei-zarne ha skickat oss i stället för vin, svarades
nerifrån.
Det hade kommit en kvinna med ett barn på
armen fram till stället, och när hon fick se den vita
strömmen på gatan, började hon att upphäva de
förfärligaste skrik, lade sitt barn ner på gatstenarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
