Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TSCHANDALA
andra, dock av det allra tarvligaste slag, sådana som
marknadsgycklare pläga bjuda på. En timme har gått,
och vagnen är ännu icke framme. Då blir magistern
vred och säger ifrån att han vill komma i väg, om
han också skall hyra sig vagn på närmaste krog.
Hans hustru har suttit och frusit, och sjuklig som
hon är börjar hon misstänka, att de äro narrade i
ett bakhåll. Förvaltaren spelar ridderlig, hjälper
frun på med kappan, fyller i glasen ännu en gång,
varvid han oförvarandes råkar att lägga sin arm om
livet på baronessan, som tycks vara drucken.
Skymningen har sänkt sig, och man skiljs åt, utan att ha
avgjort något bestämt om våningen; dock har
magistern lovat att lämna svar om åtta dagar.
På trappan hör man ånyo det underjordiska
hundskallet, och då magistern stannar och lyssnar,
ryggar han tillbaka för ett skri ute från gården, ett
skri som av ett skrämt barn, en döende räv eller
en kvinna i barnsnöd.
- Vad var detta? frågade han vänd till [-förvaltaren.-] {+för-
valtaren.+}
- Vilket? frågade denne, alltjämt trogen husets
vana att icke svara.
- Hörde Ni inte skriket?
- Nej.
Magistern tog ett tag om sin hagtornskäpp och
fixerade karlen för att se om han ljög. Och så gick
han ned. Vagnen var framkörd och den alltid flinande
kusken stod bredvid och hade all möda att icke brista
ut i skratt, i det han låtsades torka av hästarne med
sin tröjärm. Och nu såg magistern, att hästarne voro
bara skinn och ben; att skinnet, som en gång hade
varit vitt, nu var nästan gult med stora svarta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
