Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STRÅMANNEN 401
suverän, har lust att sitta och se på huru riksens
regerande ständer regera åt fanders, under det jag skall
bära hundhuvudet? Vad är det för folk, era
maktägande ständer; på några statsmän i Riddarhuset och
prästeståndet när? En svärm adelspojkar, som nyss
kommit ur officersskolan, en hop lantpräster utan
andra begrepp om statsstyrelse än dem de fått vid
lanterspelet och i sakristian, en kohort falskväxlande
grossörer och den stora bondhjorden som förblandar
riksdagen med sockenstämman. Varför har man då
överlåtit sin makt åt mig på samma gång man tar
makten över mig? Varför?
- Sire! Man har icke överlåtit någon makt åt
Er! svarade greve Gyllenborg med ett aktningsfullt
leende, i vilket arvfursten måste deltaga.
- Det är sant, herr greve, men varför har man
gjort mig till kung då?
- Förmodligen av samma orsak, som man valde
drottningen!
- För att få härska!
- Ytterst sannolikt!
- Man skall få se! Man skall få se! Och
vem har gjort mig till kung? Greve Horn? Vem
är Arvid Bernhard Horn?
- Vår förnämsta statsman, Ers Kunglig Höghet.
- Han! En bigott gammal kamrat, som anser
gudlöst att tro det jorden går kring solen och icke
tvärtom; en vidskeplig bonde, som avbryter konseljen
för att stiga upp och göra bön, när han hör det ringa
i en tornklocka; en rik snålvarg, som är nog rik
att icke behöva taga mutor; så äregirig att han går
och är gul i ansiktet; så rädd för enväldet att han
synes besluten att ta hand om det själv; på samma
26. - Strindberg, Svenska öden. U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
