Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STRÅMANNEN 427
mig min enda glädje, så oskyldig som den är, du åt
vilken jag dock offrade min krona!
- Ditt skämt är superbt, min kära! Din krona!
Min krona! Vill du ha den igen utan mellangift?
En värdelös gåva är ingen tack värd, mycket mindre
tacksamhet som skall vara evigt.
- Detta är alltså tacken ...
- Tacken för vad?
- För kronan, som ...
- Som ingenting var värd! Och din enda glädje,
Emerentia von Duben, är ingen oskyldig glädje, då
den vållar mig stor sorg och många bekymmer, då
den kanske blir orsaken till vår olycka.
- Sådan var då din kärlek, Fredrik! [-Ingenting-] {+Ingen-
ting+} offra för din makas sällhet...
- Min goda Ulrika, om jag tror att vår sällhet
beror på att vi offra tredje man, så offrar jag henne
för min del. Vad offrar du?
- Nu slutar jag detta samtal, som endast blir
sofisterier genom ditt resonemang, avslutade [-drottningen-] {+drott-
ningen+} och reste sig. Men jag har väntat länge
att detta skulle ske som nu inträffat, och som jag
vet orsaken, så vill jag vara betänkt på att finna en
ändring.
Hon gick mot sängkammardörren, och då
konungen gjorde min av att följa henne, lyfte hon sin
hand:
- Icke över min tröskel, förrän jag tillåter!
sade hon.
- Utjagad ur min sängkammare!
- Ur min!
- Som är min! Ulrika Eleonora, betänk noga
det steg du tar! Stänger du den dörren, så låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
