Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kunglig revolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
470 SVENSKA ODÉN OCH ÄVENTYR
folkförsamlingen; den här gången går du med pöbeln
mot adeln, och det är given succés.
- Visserligen, men oaktat min känsla för de
lägre stånden, så, kungen är dock adelsman, och att
de mina draga sig undan, det är icke uppbyggligt!
Operan står tom, mina mottagningar kommer ingen
på; drottningen och andra av hovet äro osynliga;
jag kan icke lita på mina bröder... det är ruskigt
att leva!
- Ja, ibland är det så, men det brukar gå över!
Har du sett något som inte går över?
- Du har rätt! Efter Anjala, när jag flydde för
mitt eget folk över Ålandshav, då var jag inte glad...
jag trodde det var slut med liv och med glädje...
men när jag kom hern, så drogo de mig i slädan upp
till slottet...
- Var inte egenkär nu; det var jag som hade
organiserat... men när Hästesko skulle avrättas, så
fanns det officerare, som vägrade kommendera
spetsgården ...
- Det har jag inte hört!
- Nej, man ville skona dig, men du bör ändå
ha reda på stämningen något.
Den deltagande vännen kunde inte neka sig
ersättning för sin möda i ett litet övertag då och då,
och den, som har dåliga underrättelser i fickan, han
kan spela trumf.
Konungen kände obehaget av att vara under och
måste kasta sig upp; som detta bäst gick i längre
anföranden, där han kunde få upp värmen, tog han
sitt långa garn och började spola.
- Det kan ju synas sällsamt att jag opererar
med två präster, Nordin och Wallqvist, men prästerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
