- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
57

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TAKLAGSÖL 57

höljde över honom och gick tillbaka i salen. Som
jag trädde ut, stod min hustru mitt framför mig på
golvet. Hon darrade i hela kroppen och visade två
uttryck i ansiktet, fasa kämpande med vreden. -
»Varför har du icke talat om att det spökar här!»
utbröt hon. - »Därför att jag icke trodde på det, och
därför att jag ville skona dig.» - »Varför har du
stängt porten?» - »För att den icke skulle stå och
slå nu i stormen.» - Det blev en paus. Därpå
öppnade jag igen samtalet, för att kasta ut en brygga.
- »Har du haft roligt i kväll?» - Hon funderade och
vände svaret i munnen: »Jaha, det var mycket
roligt!» - Jag märkte hon ljög för att icke ge trumf
ifrån sig. - Nu blev det hennes tur att fråga: »Har
du haft främmande?» - »Nej!» - »Vem kunde jag
ha mött på gården då?» - »Hur såg den ut?» - »En
svartklädd dam med två röda småflickor.» - Då
kände jag en dödens isande köld löpa igenom ådror
och vävnader, såsom inför det oförklarliga.
Lyckligtvis märkte hon icke min blekhet, ty hennes blickar
hade fallit på den röda Baedeker. Nu fick hennes
ansikte ett nytt uttryck, av grämelse, som hastigt
förbyttes i sorg, övergick till harm, och så var hatet
där. - »Du tänker resa, ser jag.» - »Ja!» - »Kasta
oss på backen.» - »Nej, jag flyr bara, innan du mördat
mig, innan du kastat mig på sopbacken.» - Hon
gick in till barnet och stängde dörren. Nu hörde
jag hon fått på sig tofflorna, ett par skinntofflor med
träklackar som smällde på ett förfärligt störande sätt.
Med dessa brukade hon väcka mig och barnet, när hon
kom hem; och bullret tycktes roa henne i samma
proportion det retade mig. Jag hade bett henne vackert
gå tystare för att icke väcka barnet, men då hade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free