Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norr om Holaveden i en bergstrakt ligger en
liten stad på botten av en kitteldal; höjderna
omkring staden omgiva den som med en mur, så att
solen går upp senare än den borde göra och tidigare
ned. Muren är dock icke så hög, att den beklämmer,
men den avstänger och skyddar för vindarne, så att
det nästan alltid är lugnt. Bergen äro kala,
landskapet är naket, men genom staden rinner en å med
höga alar och kolvassar, så att ägarne av sjötomter
kunna sitta på sina bryggor i små lusthus och njuta
av grönska och flytande vatten.
Staden ägde fordom en ryktbar hälsobrunn, och
paviljongen finns kvar ännu med väggarne klädda av
upphängda kryckor och käppar, minnen av lyckade
kurer. Vattnet är lika kraftigt som förr, aptekaren
analyserar det varje år, men ingen begagnar det, ty
ingen tror på dess verkningar, numera.
Ålderstigna pensionstagare, änkor och sjuklingar
hava däremot upptäckt den lilla staden utan järnväg,
där de få gömma sig med sina krämpor och sår och
bereda sig till den sista färden. De sitta i Stadsparken
på gröna bänkar, vilja icke känna varandra; somliga
rita i sanden med käppar eller parasoller, näsan mot
jorden, som om de skrevo sin saga; andra sitta med
huvuna högt seende ut över mänskor och trädtoppar
som om de redan lämnat detta och levde på andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
