Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 SYNDABOCKEN
derna i fickorna, vandrade av och an som på sitt
kammargolv; blev stående, vandrade igen, och steg
slutligen ner, sedan han lyftat på hatten och bugat
sig för den Osynlige.
På hemvägen började regna, och han mottog
skurarne som en hugsvalande nådegåva, lät vattnet
svalka sitt ansikte och kände det som ett efterlängtat
bad.
Följande morgon innehöll stadens tidning en
notis om nattens tilldragelse: Libotz, far och son,
överlastade, slagsmål med polisen och så vidare. Sonen
kunde ju icke beriktiga och säga att fadren ensam
var rusig, ty det vore att anklaga honom. Han måste
därför tiga och ta emot.
- Den ena får lida för den andra, suckade han;
somliga mer, andra mindre.
Vid efterfrågan hos polisen erfor han, att fadren
blivit bötfälld och utsläppt, samt icke varit synlig
sedan.
Middagen kom efter en lugn förmiddag;
advokaten gick bakgator upp till Askanius för att slippa
schavottera som poliskund. När han trädde in i
källarsalen möttes han av källarmästarns rygg och
kundernas ögon. Medvetandet att han var oskyldig
hjälpte honom icke; mängden pressade in det onda
samvetet i honom som kolsyran i flaskan, och han
förlorade säkerhet, blev förvirrad som en brottsling
inför domaren, men för att återvinna fattningen gick
han fram till Askanius, försökte avväpna honom med
ett leende, men mötte ett vilt främmande ansikte,
som sökte göra sig oigenkännligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
