Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 107
- Hur sa notarien? frågade han för att göra
sig döv också, ty ögonen hade han redan bländat,
så att de tycktes skåda ut i fjärran, bort över
personer som överlastade sig och ändå ville inbilla andra
att de voro nyktra.
- Jag frågade bara om min far varit synlig här,
upprepade den tillintetgjorde.
- Jag antar det var han som åt frukost här
med några andra, och blev utvisad på grund av det
oväsen han ställde till.
– Kåss i allan dar; ja, jag kan ju icke rå för
det... så tråkit, så tråkit...
- Ja visst är det tråkigt, att man kan misstaga
sig på folk så enormt!
Och därmed gick han mot köksluckan.
Den arme advokaten förlorade aptiten och gick
hem, hungrig.
Vad hjälpte honom nu hans med möda och
umbäranden tillkämpade ställning, när en annan kunde
med sin vårdslöshet undergräva den! Vad båtade
att han iakttog sig, uppförde sig oklanderligt, när
hans öde låg i främmande händer? - Skulle han söka
upp fadren på bolagskrogen? Vad kunde han inverka
på en oregerlig människa? Bara förvärra saken.
Men om han icke sökte ta hand om honom, finge
han uppbära förebråelser som onaturlig son. Alltså
oundvikligt. - Så grymt, så grymt! sade han sig. -
Att gå ner på krogen var honom motbjudande även
därför, att han bar en medfödd avsky för det lägre
folket, som aldrig respekterade ens personliga känslor,
utan alltid var närgånget, påträngande med sina
frågor och tillvitelser. Det låg visserligen i hans öde
att icke få umgås med de övre, och icke kunna för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
