Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 109
framsade liksom likgiltigt: Nu har de avfört honom
till hemorten.
- Vilken? frågade Libotz.
- Gubben!
- Ni menar min far.
-Ja!
Det var nya tonfall här, korta, överlägsna, men
alldenstund själva faktum var glädjande, så
översåg notarien med skrivarens näsvishet.
Och det blev åter lugnt omkring den stille
mannen som aldrig gjorde bråk själv, men alltid var
omgiven av andras.
Redan ett stycke förbi de trettio åren hade Libotz
ännu icke tänkt på att gifta sig, mest därför att
han ej hade råd. Tillfällen att råka en flicka efter
hans sinne saknades också, ty han var aldrig bjuden
i familj, och besökte aldrig badorter. Därför låg ju
nära till hands att han skulle fästa sig en gång vid
den första bästa. Nu voro Askanius’ flickor berömda
mera för sitt stadgade sätt än för sin skönhet, och
bland dessa, hans enda kontakt med andra könet,
skulle advokaten välja. Karin var en brunblond, som
gick i källarsalen; hon hade intet tilldragande i sitt
yttre, men hennes sätt var ärbart, husligt, hemtrevligt.
Libotz såg icke åt henne första tiden, men en dag,
när han betalade, lade han märke till hennes vänliga
röst, och för att få höra den, bytte han några ord.
Därefter började han följa henne med blickarne, tog
upp hennes figur i sitt öga, raderade lite här och
retuscherade där, rätade på en krokig linje och böjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
