Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 12?
Fiskalen hällde ner ett fullt glas, men släppte
icke Parisertråden. Libotz, människovännen, tyckte
synd om Askanius, som led dödens kval, och därför
avbröt han Tjärnes svada med ett:
- Tillåt oss dricka med källarmästarn.
Detta glas blev avgörande, och nu började en
karaktärsförändring inträda såsom i fjärde akten av
ett vårdat drama. Fiskalen blev hög, elak, utmanande
och tog upp ett samtal om Shakespeare med
källarmästarn. Denne var icke svarslös, men
konversationen blev en tuppfäktning; de två talade i mun på
varannan, väntade ut varandra, för att icke svara på
tal, utan för att få köra fram med sitt eget spann.
Askanius hörde icke på motståndaren utan vände
sig med vämjelse bort varje gång denne talade, och
gjorde miner som skulle säga: prata på din smörja,
jag kommer straxt.
De hade råkat in på citaternas breda väg, och
Tjärne kunde många, men Askanius bara ett, detta
satt han och höll i handen för att släppa lös, när
stunden var kommen.
- Nej, skrek Tjärne, det här, det är sublimt, det
är Macbeth som säger det:
»En skugga blott, som går och går, är livet, det är
en saga,
berättad av en dåre; låter stort,
betyder intet!»
- Asch! fräste Askanius, det här är stoltare och
mycket djupare, jag tror det är Othello eller Hamlet,
ge mig si...
Nu klickade minnet, citatet uteblev och fiskalen
högg genast in i tystnaden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
