Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 SYNDABOCKEN
snäll ändå i grund och botten. (Detta ordet snäll
begagnades oftast av Karin, emedan hon visste att hon
själv ansågs som snäll.) Men var var du i går afton?
- Jag satt hemma och skrev, för att kunna vara
ledig i dag, kära barn. - Nej si en så stor fågel, det
är visst en glada.
- Inte finns det glador här i trakten, inte.
- Jo, det tror jag bestämt, och det måste vara
en glada för hon har kluven stjärt.
- Tror du inte det kan vara en ormvråk, för
han skriker så på det sättet?
- Kanske det, men ormvråken har inte kluven
stjärt.
- Men Sädesärlan där på gärdsgården har också
kluven stjärt.
- Kåss ja, det har jag inte tänkt på, men det
står så i Berlins naturlära, inte vet ja’, men du har
så rätt Karin lilla.
Så var gladan förtärd; endast skodonens och
klädernas ljud hördes under den raska gången.
Li-botz tuggade torrt, kände tomhet i huvet, kastade
blickar utåt åkrarne för att hitta något att tala om,
medan han plågades invärtes av en process, som han
dock icke ville vidröra.
Efter att han en lång stund hade grävt i
hand-lingarne, fann Karin tystnaden opassande och
började känna det genant.
- Säg något, Edvard! Det är så hemskt när
du tiger.
Libotz släppte vittnesmålen ur huvet, men kom
av sig, och i sin nöd säger han det han aldrig borde
ha sagt, nämligen:
- Va ska jag säga då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
