Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 SYNDABOCKEN
på dessa tre timmar, ansiktet hade magrat och huden
torkat; så nära tog han sig andras lidanden.
Men han gick till sängs med lugnt sinne, glad
att ha räddat den olycklige skrivaren, som han i
morgon skulle väcka till besinning.
Följande morgon gick Libotz och beredde sig på
det tal han ämnade hålla för Sjögren, då Askanius föll
in i rummet som en handgranat och kreverade mitt på
golvet.
Han hade röda blommor under ögonhålorna, var
en annan människa, hade förlorat sin värdighet,
viskade icke utan halvskrek, rörde sig av och an på
golvet och kunde icke sitta. Men hela hans ärende
bestod i att bjuda Libotz på en middag på
Stadskällarn klockan tre precis; bara de två. Det var allt;
och så rusade han.
På Stadskällarn? Det var underligt! Askanius
på Stadskällarn! Det betydde något, men vad?
Klockan slog tio, men Sjögren kom icke som han
skulle göra. Libotz blev orolig efter en kvarts
förlopp, och vid halv elva var han övertygad att
skrivaren hade rymt. För att få klarhet telefonerade han
upp fiskalen och frågade om han sett till Sjögren.
- Har han rymt? blev dennes frågande svar.
- Det har jag icke sagt! svarade Libotz, rädd att
förhasta sig. Jag frågar om du sett honom?
- Nej, svarade Tjärne, men om han uteblivit från
din byrå, kan man, efter vårt samtal i går, antaga att
han rymt.
- Ja, men vänta till middan, innan du anställer
forskningar, man skall icke förhasta sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
