Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som om de ville skydda sig för angrepp, ställde sig i
ordning att parera anfall, logo på orätt ställe för att
neutralisera ett väntat skarpt ord. Tjärne var hemsk
att se; han hade druckit så mycket whisky att ögonen
voro gula som om de gråtit saffran; han satt också
som på nålar, väntande att Askanius skulle avslöja
honom såsom upphovsmannen till artikeln om kökets
hemligheter och rättigheternas indragning. Libotz
letade i sitt samvete efter något obetänksamt ord han
fällt om de andra i deras frånvaro. Askanius,
uppskuren levande, förtvivlad, styrdes av en längtan få
begå psykiskt självmord, dragande de andra med
sig i avgrunden, men endast för att komma upp,
ovanpå, känna sig utomordentlig, sublim i sitt fall. Han
måste säga något som framställde honom i en
förfärande dager, så att de tvingades beundra honom.
Och så började han liksom ett liktal:
- Mina herrar, nattens tystnad sveper in oss i
hemligheternas slöjor, vi sitta här och hålla varann
sällskap av fruktan för drömmarne; mina herrar (nu
kom det!) jag vet vilka jag sitter till bords med, men
ni vet - icke - vem - jag - är!
- Nå, säg nu! avbröt Tjärne.
I detsamma inträdde uppasserskan och sade högt:
- Frun är mycket sjuk och ber att patron
kommer upp.
- Det bryr jag mig inte om! röt Askanius, vred
på henne, som förstört hans stora scen, den han
förberett i så många år.
Men han ångrade sig genast, reste sig och bad
om ursäkt.
- Det är rätt, sade Libotz, vi ska inte sitta längre,
och du ska gå till din hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
