Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Stilkänsla (i målningskonst).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V.
Stilkänsla
(i målningskonst),
Varje artist, diktare och komponist söker ju
åstadkomma verkan medelst form; och medan konstverket
vill komma fram, lever konstnären i en beständig oro
för att han skall tappa sugen, inte hålla färgen, förlora
stämningen, råka in i nya banor. Detta missöde
inträffar ofta, om man håller på för länge med ett arbete,
eller börjar ändra sedan konceptionen är fullgången,
eller om man tar råd, visar skissen, då andras influenser
inträda störande.
När jag såg Malmströms Bråvalla slag i hans egen
ateljé på 70-talet, så fanns där något visst stort i den
väldiga duken, påbörjad 1869. Men ateljén var salong,
där både vänner och vem som hälst blev mottagen,
dåliga rådgivare och mindre dåliga. När tavlan blev
färdig efter minst tjugo år var den misslyckad, emedan
målaren icke hållit färgen, figurerna stodo stilla som
i ett panoptikon, och man vill hälst inte tala om
Bråvalla slag, medan Älvalek håller sig ännu femtio år,
mest därför att den »hänger ihop». Från 1866 då den
ställdes ut har jag återsett den varje decennium minst
en gång. På 70-talet fann jag den något monoton, vilket
är faran med att för strängt hålla stämningen, en fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
