Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår konstituerande församling och dess regeringsform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och när R. F. § 38 upplyser, att »alla ifrån
konungen utgående expeditioner och befallningar
(utom i kommandomål) skola, för att bliva
gällande, vara försedda med konungens
underskrift, och kontrasignation av vederbörande
föredragande (statsråd) ...» så är statsrådets makt
lika stor som konungens. Ty finge konungen
intet statsråd att kontrasignera, så vore monarken
maktlös, och måste abdikera.
Ordet »allena» har varit föreslaget till
strykning, av konstitutionsutskottet 1840—41, och av
motionär 1883. (Hagman.)
Men konungen är dock på visst sätt enväldig
i kommandomål, samt i den ekonomiska och
administrativa lagstiftningen, vilken senare dock
av departementscheferna handhaves nästan
suveränt.
Ex. Hela nystavningen av svenska språket
är genomförd på administrativ väg, d. v. s.
genom ukas av dåvarande ecklesiastikministern.
(= ministerstyrelse.)
(Om missbruk av administrativa
lagstiftningen se Adolf Hedin Tal och Skrifter sid.
186 o. fl.)
Grundlagarne äro icke kontrasignerade.
Detta emedan de äro utgångna från riksdagen,
som är regeringens huvudman. (Principal.)
(Swedelius’ Statskunskap säger uttryckligen
att de svenska grundlagarna hava uppkommit
genom ett slags fördrag emellan regeringen och
folket = konungen och riksdagen.)
Trontalet är icke kontrasignerat, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
